Vintervandring
Kalmar, Småland, den 24 januari 2012

Det vill säga även för oss nere i Götaland. Hittills har ju han kung Bore mest låtit oss åka skidor på rimfrosten.

Rimfrost
Harbymo, Småland, den 20 januari 2012

I den amerikanska nättidskriften Yale Environment 360 som utges av Yale School of Forestry
& Environmental Studies hittar vi en artikel med titeln Sweden’s Green Veneer Hides Unsustainable Logging Practices. Firlansfotografen Erik Hoffner sätter de amerikanska ögonen på det svenska skogsbrukets misslyckande med att nå uthållighet och att bevara skogens biologiska mångfald. Inte nog med detta; National Geographic snappade upp artikeln och gjorde också en nätartikel om våra svenska skogar. Så här skriver Erik själv:
”My investigative report and images from Sweden on the problems with logging of the boreal forests there were published by Yale Environment 360 in December, here, and the story was picked up by National Geographic later in the month. Their online news division asked me to write something about it for their site, which appeared here, and that got a lot more eyeballs on the issue. A huge honor.”

Läs själva och fundera över var ni står. Har vi mer att göra? Troligen.

Mörkt i skogen
Den 2 juli 2009.

Mellan hopp och förtvivlan
Blåmes (Parus caeruleus). Diptyk bestående av två dubbelexponeringar.
Trekanten, Småland, den 29 januari 2010

Klockan där borta över köksdörren tickar. Vi sitter i vårt varma och ombonade hem där vi känner oss så trygga och lyssnar. Lyssnar på ljud vi skapar själva och blir allt mer isolerade från den där främmande och gåtfulla naturen, som vi besöker på sin höjd en handfull gånger per år, om nu bara vädret tillåter vill säga.

När jordens befolkning ständigt ökar, ökar också andelen människor bosatta i städer och tätbebyggda områden som många gånger saknar en naturlig kontakt med den natur som i alla tider varit vårt hem och försett oss med livsutrymme och föda. Naturen blir till något främmande som vi i bästa fall bara har svårt att förhålla oss till och kanske i sämsta fall inte alls vet om. Inte kan man bry sig om något som man inte känner till. För fortfarande är vi många som säger oss veta att naturen alltjämt har en nödvändig roll att spela när det kommer till allas vår fortlevnad och att den därför kräver vår omsorg. Naturens tjänster behövs även för det moderna samhället och våra grannar bland växter och djur har såväl en egen livsrätt liksom en alldeles nödvändig betydelse för vår egen mänskliga vinnings skull.

På den internationella politikerarenan säger man sig vara medveten om detta och flera viktiga principbeslut har tagits under senare tid för att klargöra vikten av att vi lyckas rädda jordens fungerande ekosystem och dess biologiska mångfald.

Samtidigt är just den enskilda människan fjärmande från vår livgivande natur ett av de största problemen när det kommer till förståelse av de praktiska beslut som måste till. Beslut som ibland kan kännas obekväma för dig eller mig eller för våra plånböcker, men som är nödvändiga för våra barn.

Så hur blir det? Vartåt blåser vindarna? Samtidigt som rätt politiska beslut tas på en övergripande nivå är väldigt få beredda att satsa medel på de naturvårdsåtgärder som verkar nödvändiga. Samtidigt som det görs många storstilade insatser varje år till gagn för det vilda så trängs många arter ihop på de allt färre platser som finns kvar med fungerande natur. Det gäller även oss i Sverige och i Norden – vi som hör till de mest välbärgade folken på denna jord.

Klockan tickar…

Tillägg 2012-01-12:
I dag ger förresten regeringen ett uppdrag åt Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att beskriva Sveriges arbete med bevarande av biologisk mångfald utifrån bevarandemål för landmiljön i den strategiska planen för biologisk mångfald som antogs vid CBD:s partsmöte i Nagoya 2010. Jag tolkar det som att man vill veta om vi når upp till det som faktiskt är våra internationella åtaganden och som en större del av världens länder har ställt sig bakom.

Mer att läsa:
Håller vi svenskar på att tappa vår verklighetsförankring?
FN deklarerar Den Biologiska mångfaldens årtionde
EU:s strategi för biologisk mångfald till 2020
2011-skogens år, och sen??

Likadant varje nyårsafton. Man står där med sin kamera och försöker fånga fyrverkerierna med sina briserande färgkaskader. Detta årsskifte utgjorde inget undantag…

Ett nyårsfyrverkeri
Nypon, Aledal, Öland, den 31 december 2011

Eftersom vi nu har den tideräkning vi har faller det sig naturligt att varje gång vi byter almanacka ge sig på någon form av sammanfattning.

Kort; 2011 har varit ett år präglat av åldrande, krämpor, tankar och grubblerier, men framförallt av nytändning, inspiration och kärlek.

Om man, som i min bild ovan, skulle ge sig på att frysa tiden för ett ögonblick skulle man se en man mitt i livet och med härliga mognande kottar. Lite spretig och med allt yvigare omfång. Starkt förankrad i den småländska myllan. Men inte utan bistånd och stöd från sin alldeles speciella närstående vän. Livet rusar på i allt snabbare takt, många gånger allt för snabbt man ska hinna uppfatta allt som händer och sker runt omkring en. Det är omöjligt att se allt i sin omgivning; vissa saker är höljda i dunkel medan andra bara otydliga. Det gäller särskilt den där framtiden, den som man bara anar där borta. Men i mina ögon ter den sig ljus. Jag vill se den som ljus.

Tack alla som varit med och lyft mig, till alla som varit med och trott på mig som fotograf, naturvårdare, vän, pappa, livskamrat och människa. Tack alla bloggläsare – era kommentarer betyder mycket för mig. Tack alla nya vänner i Naturfotograferna – känns fortfarande otroligt att jag är del av er inspirerande gemenskap. Tack alla härliga arbetskamrater jag har – att det kan finnas så många trevliga byråkrater att umgås med. Tack mina föräldrar och syskon för att ni finns. Tack Tilda och Lina – om ni visste hur mycket ni betyder för mig. Tack Erika – du vet hur mycket du betyder för mig. Tack alla! Hoppas jag detta nya 2012 kan ge tillbaka något av allt det ni ger mig.

En gran – mitt i livet
från tåget, Småland, den 29 december 2011

Jag och döttrarna stötte idag på några vinterbadande polare som sade sig trivas alldeles utmärkt med det milda vädret.

Två par gräsänder
Vagnhärad, Södermanland, den 25 december 2011

Den sörmländska snön tog slut lagom till jul, så när pulkaåkning är uteslutet får vårlekar ta vid.

Nya vattenvägar
Vagnhärad, Södermanland, den 24 december 2011