Den effektiva människan

TomasJärnetunDSC_8754

Under alla de mellan 50-200 000 år som den moderna människan anses ha varit med i matchen har vi också lyckats att breda ut oss på andra arters bekostnad. Många tror att detta med snabbutrotning av arter är ett sentida påfund. Sanningen är att människan under hela sin historia har lyckats med konststycket att utplåna arter som varit våra villebråd eller i vissa fall ansetts som konkurrenter till oss om födan. Särskilt effektivt har det gått till när de första människorna har etablerat sig på nya obebodda kontinenter, där det funnits stora, långsamma, icke flygkunniga eller på andra sätt saktfärdiga arter som inte hängt med i svängarna inför en ny listig jägare. Eller som Sverre Sjölander uttrycker saken i boken Vårt djuriska arv: ”Den omhuldade myten om naturfolken som lever i samklang med natu­ren,  i ett hållbart utnyttjande, är bara en myt.”

Dessa tankar slog mig efter att DN i en artikel beskrivit Haasts örn. En gigantisk örn, med ett vingspann på uppemot tre meter och med en vikt på runt 18 kilo, nu utdöd sedan 500 år tillbaka. Då hade den nya zeeländska urbefolkningen, maorierna, befolkat ögruppen sedan 800-talet och intensivt jagat dess talrika fågelarter. Denna jakt innebar också slutet för de flygoförmögna moafåglarna, som samtliga hade utrotats på 1600-talet.

I Europa har vi ju tidigare levt med kamrater som mammut, skogsnoshörning, vildhäst, uroxe,  jättehjort, garfågel och andra lättfångade jaktbyten. Och när dessa bytesdjur försvann dog också grottbjörn, grottlejon, grotthyena och sabeltandade tigrar ut – stora rovdjur som fanns över åtminstone hela kontinentala Europa, tills människan kom. Vildsvin, bäver och myskoxe har vi också på senare tid lyckats utrota ur landet även om de sedan kommit att planteras in igen. Vildrenen och visenten är dock ännu borta från vårt land. Börjar det inte kännas lite fattigt nu?

På tal om fattigt är annars dagens bild att social oro och konflikter på många håll är ett direkt hot inte bara mot människorna utan även mot djur och naturmiljöer. Under det senaste årets oroligheter på Madagaskar har beväpnade ligor plundrat flera av landets nationalparker på eftertraktat virke och djur som kameleonter och lemurer. Detta rapporterade radions P1 för någon vecka sedan. Man nämnde också att i ett land som för ett sekel sedan till 90 % bestod av naturskogar återstår idag  endast 10 %. Och det är här plundringen nu sker.

Och i Sverige har vi, i dessa ekonomiska kristider när allt fler inte längre kan att åka på dubbla utlandsresor varje år, inte heller råd att offra våra egna levande skogar i sån omfattning att skogens invånare har ett långsiktigt skydd. Offra i bemärkelsen avstå från kommersiellt skogsbruk alltså. Vi har en del att jobba för… Sverre Sjölander igen: ”Den deprimerande slutsatsen är alltså att vi är lika goda kålsupare som våra förfåder, lika hänsynslösa, lika föga förutseende, lika kortsynta. Det säger mycket om vår kognition.  På kort sikt och ut egennyttans perspektiv är det faktiskt förnuftigt att döda den sista mammuten eller älgen, att hugga ned det sista trädet på Påskön. För om det stämmer att någon annan annars gör det, så är mitt beteende rationellt. Jag skall i första hand se till min egen fördel, alltså min och mina barns. De som gjorde det blev våra förfåder, inte de andra.” Visst är det fortfarande så vi resonerar, även om vårt handlande i dag har förskjutits från jakten på villebråd till andra vardagliga valsituationer.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att återge ännu ett citat som jag finner i Jan Grahns Naturfotografisk dagbok. Citatet är hämtat från kvartärgeologen Lennart von Post och är från 1940-talet någon gång: ”I sitt förhållande till naturen omkring henne är ‘Homo sapiens’ både i sin tanke och sina gärningar alltjämt urtidsvilden, vars lag endast känner styrkans rätt, och som ser sin enda begränsning i sin svaghet gentemot naturens övriga storheter.” Ord som fortfarande verkar lika aktuella om man nu är på det humöret. I morgon kanske ljuset återvänder. Och visenten…

Tomt örnbo i ek. Småland, 2007.

Annonser

11 thoughts on “Den effektiva människan

  1. Jag hinner tyvärr inte läsa detta nu men återkommer senare, däremot din bild! Den är fantastisk. Verkligen en läcker svartvit bild tycker jag och ekar är verkligen fantastiska träd dom har personligheter tycker jag. -Riktigt bra bild Tomas!
    Morgan

  2. Intressanta aspekter på människans ibland hänsynslösa framfart i sin egen livsmiljö. Jag läste Sverre Sjölanders bok för några år sedan och fick väl mig en tankeställare då om den något svarta bild av människans djuriska natur som han målar upp med biologin som rättesnöre i den boken. Det är lite sorgligt för vi ser vad vi ställer till med i naturen till dags dato också. Det finns något som kallas ”Allmänningens tragedi” som du berör i texten där ett handlande ur den enskildes perspektiv kan synas förnuftigt, men som ur ett helhetsperspektiv är helt förödande för alla. Torskfisket som kollapsade utanför Canadas kust -92 när man fiskade ut ett helt fiskbestånd trots forskarnas varningar är ett av dom effekter av ett tunnelseende i egennyttans snäva och kortsiktiga tänkande. Det är sogligt men det är vad som kan hända utanför våran egen kust om man inte tar till sig forskarnas råd, kortsiktiga arbetstillfällen står mot ett helt fiskbestånds överlevnad.

    Jag tror att det gäller att tänka lite större utanför den egna nyttans små domäner. Att ha förmåga att se saker och ting ur ett helhetsperspektiv för vi är ju mer än vår ibland väldigt djuriska biologi, människan har utrustats med ett förnuft sägs det. För om vi ständigt bara hänvisar vårt handlande till biologiska och genetiska orsaker så flyttar vi ju också över ansvaret för våra handlingar till något som vi inte kan rå på och då känns det hela rätt hopplöst.

    Intressant inlägg Tomas som fick mig att gå igång lite 😉

    Mvh, Jörgen

  3. Frågan är om vi efter att ha tömt ut jorden från dess resurser och omöjliggjort vår egen existens här kan dra vidare genom universum i vår tro på den starkares överlevnad eller om vi drar nitlotten och tvingas stanna kvar på vår döende planet som ett döende släkte vars enda suverän till slut var råttor och kackerlackor. Om inte tid och avstånd sätter gränser lär oss vår historia att vi kommer att fortsätta denna destruktiva vandring genom universum. Jag hittar tyvärr inget exempel på någon varaktig förändring i vårt beteende även om det finns eldsjälar som gjort avtryck i det korta perspektivet under historiens gång.

  4. Bra läsning.

    Har du läst Jared Diamonds böcker ”Guns, germs and steel” och ”Collapse”. De finns utgivna på svenska, men jag kan inte titlarna. Klart intressant läsning. Har även gått som dokumentärserie på kunskapskanalen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s