Varför fotografera natur?

Varför fotograferar jag natur? Jag kunde ju lika gärna ägna mig åt något helt annat. Som att samla pappersservetter eller små lustiga porslinsfigurer. Att gå in i Counter-Strike, Second Life, The Sims eller något annan låtsasvärld. Eller varför inte fördjupa mig i en debatt kring vem som ska bli utröstad nästa helg på TV:n eller vad som är rätt vårmode detta år och gå ut på shoppingrundor i något kommerspalats för att dämpa de värsta behoven av något annat. Eller kanske bara sitta och klaga över hur mycket det finns att klaga på.

Varför fotograferar jag natur när livet är så fullt av andra meningsfulla sysselsättningar…?

Finns ett mönster? Trekanten, Småland, den 17 mars 2010.

Advertisements

12 thoughts on “Varför fotografera natur?

  1. Man har väl helt enkelt tröttnat på turkisk knypplig, ohämmad shopping eller att gå ner i spagat, så då blir det bara naturfoto kvar på att-göra-listan…
    Skämt och sidor det är en frågeställning så god som någon och jag ställer den ofta till mig själv och det första svaret som poppar upp är; för att det är kul helt enkelt. Och att jag får utlopp för mitt skapar behov, och för att jag trivs i naturen.

    Mvh, Jörgen

  2. Jag tycker det är en mycket intressant fråga. Det är för min del som Jörgen säger, man tycker det är kul. Men ska jag besvara frågan, varför är det kul? Då blir det svårare. Det kan vara svårt att sätta ord på varför man tycker det är kul.

    Kanske är det tävlingsinstinkten i mig som gör det kul. Inte för att jag tävlar mot andra fotografer utan snarare att jag tävlar mot mig själv. Att lite då och då få till en bild som man är nöjd med. En bild som har fångat åtminstone lite av det som jag kände när jag tog bilden. En bild som känns i magtrakten eller vad det är för en känsla som man känner när man ser bilden efteråt.

    Samtidigt som tävlingsinstinkten finns där, så låter jag den inte ta överhanden utan jag kan fortfarande ha en avslappnad attityd till fotograferingen. Skulle jag fara omkring och desperat letat efter fantastiska bilder, då hade fotograferingen inte varit kul längre. Dessutom vet jag sedan länge att det händer inte varje gång man är ute att man kommer hem med en bild som känns i magtrakten. Jag kan njuta av min tur i landskapet ändå.

    /Gunnar

  3. Du har redan fått svar och åsikter som jag sällar mig till. Sen skulle jag vilja tillägga att du kanske har bättre talang som naturfotograf än som servettsamlare. Personligen ser jag mer fram emot dina bilder än dina skokartonger med servetter 🙂 Tycker förresten det är lite uppnosigt att ta en bild på ett virrvarr av grenar och få det så bra 🙂

  4. Jag vill instämma i Arnes kommentar.
    Riktigt härligt med en bild som inte ser mycket ut för världen, men som man kan titta på länge utan att tröttna. BRA!

    MWH
    Karlund

  5. Meditation – kort och gott – meditation tillsammans med lite frustration – det är det som gör det så spännande och givande.

  6. Det ena behöver förstås inte alltid utesluta det andra. För mig är skrivandet närmast lika viktigt som (natur)fotograferandet. Och även hos dig tycker jag mig se en lust och kärlek också till orden. Antar att vi under de bästa förhållanden gör det som vi finner någon mening i – och med det menar jag något som inte enbart tillfredsställer den omedelbara lustprincipen eller habegäret, utan något som väcker det inre till liv, stämmer till eftertanke och som dröjer sig kvar även efteråt. Somt tror jag dock vi tyvärr gör för att i någon mening undvika frågan om vad som ÄR det meningsfulla i livet. Inget ont om vare sig pappersservetter eller porslinsfigurer (men nej, det är inte riktigt min kopp te…), däremot tror jag det finns en hel del aktiviteter vilka fungerar som flykt från ”vekligheten” snarare än som ett försök att närvara i densamma. Teveskärmen är både i symbolisk och bokstavlig mening ett filter mellan våra vardagsrum och vår omvärld. Det som händer bak den flimrande rutan både är och inte är en representation av det verkliga. Förnedrings- och utröstningsprogrammen lånar drag av journalistiken. Journalistiken tackar och tar emot, och anammar villigt den spänningshöjande underhållningsdramaturgin. Infotainmnent. Och om inte den avslutande väderprognosen kan få oss på gott humör så kan man ju alltid avrunda med en blänkare om en stundande modemässa, båtmässa, bilmässa, bomässa – eller varför inte om en nyinvigd och alldeles bedårande köpgalleria i hjärtat av både stad och själ. Kom och köp, kom och köp…

    Hmm… Nu låter kanske detta som om jag bara sitter och klagar över allt som finns att klaga på. Vilket jag emellanåt förstås gör. Men det händer ju också att jag faktiskt tar kameran och ger mig ut för en stunds meditativt fotograferande. Och frågan om ”varför” torde därmed vara om inte besvarad så åtminstone manifesterad i ett möjligt – och meningsfullt – ”därför”…

    1. Mmm, vilken skön utläggning att få som respons på ett enkelt litet inlägg. Jag bockar så djupt jag kan. Skulle önska att du återanvände även dessa rade på din egen blogg så att fler får upp ögonen för dem. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s