Avbildningssjukan

Det är väl ganska naturligt att man som fotograf lever med en över tiden vacklande inspirationslåga. Ibland finns den bara inte där. Även om man kanske fortfarande fotograferar så kan man under dessa perioder få en känsla av att det inte riktigt vill sig. Det som är så intressant är att samtidigt är man funtad på det viset att ögonen ändå letar motiv mer eller mindre ständigt – och det såväl med eller utan kamera. För potentiella bildmotiv finns det ju överallt, på de mest oanade platser och vid de mest oanade tillfällen. Sedan är det en helt annan sak att man vid alla dessa tillfällen inte lyckas med konststycket att skapa bilder som betyder något för en själv eller för någon annan. Det lyckas i varje fall inte jag med. I stället hör jag nog till dem som ofta har ett allt för skjutglatt avtryckarfinger och jag önskar att jag tog det lite mer lugnt och lät varje enskild bild få lite större eftertanke. Håller fortfarande på att träna!

Jag tänker att en sak som skiljer en hyfsad fotograf från en som är mer än hyfsad är just detta med förmågan att utifrån en given bildidé eller ett givet fotoögonblick skapa sitt fotografi. En skicklig fotograf har ofta förmågan att transformera sina bildidéer till färdiga alster. Vi övriga må lyckas ibland. När man går igenom sin digra bildskörd kan man hitta en del bilder man känner sig nöjd med eller kanske till och med sådana som är riktigt bra. Men ofta handlar det också i ärlighetens namn om rena tillfälligheter och slumpens skördar. Men visst är det nu så att man med medvetenhet och ihärdighet kan höja sin egen ribba, det märker man om inte annat när man tar sig för att gå tillbaka ett par år i sitt eget bildarkiv. Denna resa är inte fel att göra ibland! Varje nytt fototillfälle är ju också ett träningspass som leder oss framåt i vår personliga fotografiska utveckling – så vill i varje fall jag se det.

Men tillbaka till de där ständigt motivsökande ögonen – det är väl bara att slå fast att man trots allt är smittad av den elaka ”avbildningssjukan”. Tror inte DEN går att träna bort…

Tallar pekar finger åt varandra”. Trekanten den 12 juni 2010.

Ni som för övrigt kan ha missat följande gamla inlägg ska definitivt läsa vad Malin Hellesø skriver i Alla barn har en fotografs ögon. Tänkvärt.

Advertisements

5 thoughts on “Avbildningssjukan

  1. Bra talat Tomas! Kunde inte sagt det bättre själv då det är mycket trögt just nu. Har inte upplevt det tidigare men kanske är det något man måste ta sig igenom för att tänka i nya banor eller bara experimentera mera. När ”motiven” sviker så måste man modellera med det vardagliga… och kanske är det de här träningspassen som verkligen betyder något.
    Tycker du har lyckat utomordentligt att illustrera din text!

  2. Intressanta tankar och reflexioner. Känner igen mig en hel del. För mig känns det som att stressen (oftast över allt annat) ställer till det mest. Behöver komma ner i varv för att kunna ”börja se”… och inte bara ”knäppa kort”.
    /P

  3. Intressanta tankar. Jag känner igen mig en del men när den där motivjakten kommer brukar jag försökte bromsa mig själv med att säga att motiven finns bara i mitt huvud – ingen annan stans. Det spelar ingen roll om jag åker till Sarek nu, det är liksom lika svårt där, brukar jag barskt säga till mig själv. Och så försöker jag leka med ögonen, med kameran, lägga mig ner på marken, skruva på zoomen, sätta på blixten, givetvis försöka skapa en komposition i sökaren men mest leka och försöka överraska mig själv… Svårt att förklara…men KUL är det.

  4. Jag kan bara hålla med dig i dina tankar. Själv har jag efter några år börjat inse att min brist på motivation är egentligen en brist på idéer. Kanske att jag inte har tittat på tillräckligt många bilder av andra fotografer för att min idé-bank ska vara tillräckligt stor. Nu menar jag inte att jag ska kopiera andra fotografers bilder, utan använda dom som grund till mina egna idéer.

    Kanske är det den kunskapen som har ibland ökat frustrationen. Jag vet att det finns massor av motiv att fotografera, men jag kan inte får ner dom på bild. Kanske beror det på att mina idéer är allt för luddiga för att ta form.

    Jag har dock blivit bättre att ändå njuta av min fototurer. Det är skönt att komma bort ifrån vardagen en stund och ladda sina batterier.

    /Gunnar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s