Jag tror jag mött min skapare. Lind, alltså…

Jag tror jag mött min skapare. Nej, alltså inte bokstavligt talat. Och jag åsyftar inte heller på Robert Lind i Kramfors från Hasse å Tages klassiska sketch. Utan det handlar naturligtvis om Ingemar Lind från Tänndalen numera. Hade ett litet kort men trevligt samtal med Ingemar under lördagens Vårgårdafestival. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så är Ingemar Lind en av mina allra första inspiratörer när det kommer till att skildra naturen. Jag minns de otaliga filmer som främst under pojkåren fyllde TV:ns ”Mitt i naturen”. Dessa rymde alltid en särskilt godmodig och gemytlig känsla av förnöjsam naturlighet som ständigt beledsagades av Ingemars karaktärisktiskt lugna och förtroendeingivande berättarröst. På ett eller annat vis har i alla fall dessa filmer påverkat och kanske till och med format mig under en särskilt formbar fas i livet. Numera är Ingemars kamera såld och han gör enligt egen utsago tafatta försök att försöka trappa ned på föreläsnings- och filmvisningsuppdragen. Riktigt roligt var det hur eller hur med detta och alla andra möten under min korta Vårgårdasejour. Det manar till uppföljning…

Jag kommer förresten att tänka på den händelse som fick mitt naturintresse att vakna en gång för länge sedan. Kan jag ha varit sju-åtta år någonting då vi var på besök hemma hos farföräldrarna som då bodde i Viby i Närke, när jag kom att fastna vid köksfönstret som vette ut mot gräsplätten mellan deras Klockargård och församlingsgården. Där var fågelbordet placerat och med marken täckt av snö, var det full fart på småfåglarna. Plötsligt dyker en kvick liten knubbig fågel upp som jag inte känner igen. Med farfars hjälp tar vi och kikar i Djurens Värld – den svenska översättningen från 1938 av Brehm’s praktverk. I nummer 9 av 12 halvfranska band hittar vi så på sidan 395, där man beskriver trädkryparen, en bild på nötväckan som stämmer in. Jo, precis så var det. Jag har kontrollerat eftersom böckerna nu intar hedersplatsen högst upp på bokhyllan här bredvid eftersom farfar är borta sedan 16 år.
Men nötväckorna har vi kvar.

Form
S:t Sigfridsån, Småland, den 12 april 2010.

Annonser

3 thoughts on “Jag tror jag mött min skapare. Lind, alltså…

  1. Vilken trevlig läsning 🙂 Härligt att kunna förknippa händelser tidigt till händelser senare i livet. En härlig grafisk bild! Mmmm… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s