En vintervisa

Tomas Järnetun-20140128_DSC8063-

Jag sörja, jag sörja, jag sörja väl må,
ty stjärnorna så kalla på himmelen gå
och frusen och kall är hela världen.
Och mänskorna de kämpa i drivor och snö
och vandra och gå och förfrysa och dö,
vart vandren I, vart leder denna färden?

De tycka sig se ljus långt på villande stig,
de skynda, de tänka att snart få värma sig
och finna goda vänner i gårde.
Och kommer en i vägen, så slå de honom ner
och domna sedan själva och vakna aldrig mer,
I mänskor, varen intet så hårde!

Gustaf Fröding, 1891
Kalmar, Småland, den 28 januari 2014
Annonser

3 thoughts on “En vintervisa

  1. Den här har jag återkommit till flera gånger. Kanske föds några minnen från egna tidiga fotostrapatser, jag vet inte. Det är väl det dolda motivet i bilden som gör den så levande.
    Behövs inte mera koplicerat än så här för att få en bild som håller över tid. Mycket bra!

    H. Tommy

    1. Tack så hjärtligt Tommy! Jo, jag har försökt att i ett enkelt eller kanske till och med trivialt motiv försöka lyfta flera dimensioner. Hur många och hur djupa beror väl på hur man är.

  2. Poetisk bild som är svår att glömma. Du har hittat en text som förstärker bilden, tycker jag. Nu var det ett tag sedan jag var inne här men verkligen kul att se att du håller stilen!
    /Rikard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s