Den gamla grå

image
Jag känner mig genast iakttagen när jag kliver in i den gamla hagmarken. Först på avstånd och något sporadiskt, sedan mer ihärdigt allteftersom jag långsamt vandrar framåt i sommarkvällen. Inte förrän jag stannar till vid den äldsta och mest omfångsrika gamla damen inser jag. Hon är tyst men ändå inte helt nöjd, det känner jag. Och jag förstår hennes misstänksamhet. Alla har inte varit snälla mot henne. Jag ser det på hennes sargade skepnad.

ek (Quercus robur), den 16 juli 2015
Värsnäs, Kalmar, Småland, Sweden

Vad fotar du?

kaninspillning rabbit droppings

– Hej! Jag ska också bli fotograf! Jag ska köpa mig en systemkamera när jag får lön.

– Jaha, OK… Vad tycker du om att göra för bilder då?

– Fashion. Mest fashion. Jag ska till New York – kanske ett tag till London först… Här är alldeles för litet. Det finns ingen framtid här om man ska bli känd.

– Jaha, och det är det som är målet? Att bli känd, menar jag.

– Ja. Vad fotar du?

– Jag? Ehh…

Man bland kaninspillning (Rabbit droppings)
Kalmar, Småland, den 23 juli 2014

Gunn, Hild eller kanske Hårfjätter

Nu har jag aldrig sett någon vad jag vet.
Men jag undrar om det inte var en av valkyriorna som jag såg fara fram över himlen häromkvällen.
Fast jag har ju tagit fel förut.
Det kanske bara var tomten

Riding high
Kalmar, Sweden, den 26 juli 2012

Konflikternas tid

sothöna sothönor Fulica atra Coot

Med våren kommer inte bara sol och värme tillbaka. Så gör även intrigerna och maktkamperna i fågelvärlden. De som under den bistra och hårda vintern varit bästa vänner, eller åtminstone kunnat samsas för gemensam överlevnad, vänder nu ryggen åt varandra när nu revirstriderna istället tar vid.

Jag var övertygad om att jag skulle bli vittne till en riktig batalj när jag såg dessa fyra sothönor simma mot varandra med typiskt hotfullt sänkta huvuden. Men när de samlats blev det till denna lugna markering med de ädlare delarna riktade mot varandra innan paren åter gled isär åt varsitt håll för att fortsätta ägna sig åt sitt matletande.

En markering åt grannarna
Sothönor (Fulica atra), Kalmar, Småland, Sweden, 2012-03-08

Förnuft och Känsla

knölsvan Mute swan Cygnus olor

Tvenne vita svanar var på ett mörkt vatten,
den ene var Förnuft,
den andre var Känsla,
sällan eller aldrig förenades de tu.

Tvenne vita svanar kretsade detta mörka vatten,
den ena mot solen,
den andra med,
sällan eller aldrig förstod de varandra.

Tvenne vita svanar levde sitt liv på ett mörkt vatten,
den ena ville flyga men kunde inte,
den andra kunde flyga men ville inte,
sällan eller aldrig lyfte de tu.

Tvenne vita svanar såg ljuset gry över mörkt vatten,
den ena kände hopp,
den andra likaså,
sällan eller aldrig lämnade de varandra.

Tvenne knölsvanar (Cygnus olor)
Kalmar, Småland, den 8 november 2011

Självinsikt

den gamla elefanten - ekenGenom stora delar av livet har jag haft känslan av att jag upplevs som en stark och stabil överlevare som folk dessutom har lätt att sätta sin tilltro till. Det är inte lite att leva upp till. När jag på senare år haft en del motgångar och problem har jag inte varit sen att öppet tala om detta för min närmsta omgivning. Jag tror det betalar sig. Dessutom, bara för att man betraktas som en gammal elefanthanne i vissa sammanhang, kan man visst vara den späda finniga ynglingen i ett annat.

Önskar alla en trevlig senhöst, för det är det verkligen nu.

Ek
Strömsrum, Småland, den 8 november 2011

I en annan del av världen III

Nya tider möter gamla när den gamla gubben och hans gumma med den hemslöjdade höräfsan vid sin sida susar förbi på sin nya, snabba moped efter ännu en hård dag med höbärgning ute på slåtterängen.

Den glada räfsgumman
Bergsbyn Botiza i Karpaterna, Rumänien, den 16 juni 2011

Se även I en annan del av världen, I en annan del av världen II

Fortfarande full av intryck

Sitter här i soffan och känner mig fortfarande full av icke fullständigt bearbetade intryck efter resan till Transsylvanien och och de bedårande vackra Apusenibergen respektive Karpaterna. Jag känner att jag på något vis vill göra dessa mina intryck full rättvisa när det nu kommer till att visa upp endast små brottstycken av en annan verklighet, de små fragment av en totalupplevelse som jag upplever mina enskilda bilder från äventyret som. Jag vet helt enkelt inte riktigt var jag ska börja…

Som regel när man varit på annan ort och upplevt ett annat sorts liv är det de små skillnaderna i vardagen man mest kommer att reflektera över. Jag menar att landskapen och de naturliga förutsättningarna är olika i olika delar av världen, liksom att språk och seder skiljer sig, det upplever jag på något sätt som självklart. Det är de små för oss nordbor självklara sakerna i vår vardagliga närhet, sådant som vi ser som fullständigt naturligt eller rätt men som på andra platser plötsligt inte är så rätt längre, det är dessa saker som fascinerar mig. Det kan vara saker som vårt tidsbegrepp – vårt sätt att hålla fast vid att en bestämd tid är den som gäller, samtidigt som vi skapat oss en lite djävul i klockan som inte bara håller ordning på oss utan lika mycket slaviskt driver på oss och det alldeles i onödan många gånger. Det kan vara vår (nästan) självklara tillgång till rent dricksvatten tappat direkt från kranen. Det kan vara den moderna människans totalt befriade koppling till allt vad säsongsvariation heter när det kommer till våra matvaror (och nej – semlor till påsk och lussebullar till jul kvalar inte in i detta sammanhang).

Likadant är det med naturen i ett land där man forttfarande känner igen de flesta arterna hemifrån. Att fågellistorna kryddas med sånt som är udda rariteter för oss är en sak, men att det samtidigt och utan att man riktigt förstår anledningen är så att det skett en kantring av förekomsten av mer vanliga fåglar skapar funderingar. Här befinner man sig i ett landskap där svart rödstjärt är vanligare än rödstjärt, gulhämpling vanligare än grönfink, turkduva vanligare än ringduva, gråsparv vanligare än pilfink och där man har väldigt lite av tornseglare, ladusvalor, starar och sädesärlor i jämförelse med vårt odlingslandskap.

Fast tillbaka till det där med språket förresten – där vissa har en imponerande förmåga att göra sig förstådda även om man inte delar så mycket som ett enda talat ord med den man för en dialog med, där får vi andra ibland nöja oss med att prata med våra vänner djuren som många gånger verkar ha ett närmast universellt språk – eller så var det en sädeles språkbegåvad gris vi mötte denna dag i Apusenibergen. Jag kunde svurit på att den sa nöff på bredaste småländska…

Nöff
Ghetar, Apusenibergen, Rumänien, den 11 juni 2011

Skurigt läge

Molnfigur

Mellan stunder av stärkande vårsol,
som driver den gröna explosionen,
skurar av stänkande vårregn,
som stärker och håller tillbaka på samma gång.

Regnguden
Bilden är från Kalmar, den 30 april 2011