Hurra, nu är det vår

Hurra, nu är det vår! sa den lilla lövsångaren.

Nog verkade det spritta i både ben, vingar och sångstrupe på denna lövsångare som blandade drillar med små glada vårskutt i lövverket. Visserligen en arkivbild men snart är dom här igen, för de första är enligt Artportalen redan skådade.

I går låg vi i Kalmar i Sverigetopp när det kommer till vårvärme. Under eftermiddagen var det visst 20 grader en stund. Nu är det mer beskedliga temperaturer igen, men uj vad ovant det där kändes.

Våryra
Kalmar, Småland, den 10 maj 2006

Soljägaren

Vi har ett ställe några kilometer hemifrån som vi ofta återvänder till. Området består av en ek- och hasseldominerad beteshage fylld med flyttblock. På våren lockar sipporna, såväl de blå-, vita som de backiga. Dessutom flyter Ljungbyån med sina förgreningar och kvillar genom markerna. På motsatt sida löper en flack åsbildning som genom åren sargats av grusuttag, men den sanddominerade jordmånen ger livsutrymme för den värmeälskande sandödlan. Med lite tur hittar man dem innan de kvickt kilar undan i något halvhögt gräs. Jag har upptäckt att de trots allt är ganska så nyfikna små varelser, för väntar man bara en kort stund efter att man skrämt undan dem så kikar det snart fram ett litet undrande huvud under någon stock eller sten.

Denna vår för tre år sedan hade en gröntonad hanne tagit utrymmet under ett tudelat stenblock i besittning. Varje gång man kom förbi så fanns han på nästan samma ställe. Under blocket letade sig alltid någon värmande solstråle in och precis i denna öppning kunde sandödlan ligga stilla långa stunder och värma sig och nicka till en smula. En fotograf som låg på mage strax utanför var uppenbarligen inget bekymmer så länge han nu inte skymde solen vill säga. Så kom denna bild och många andra att bli till.

Nu händer det ibland att man kommer hem med en bild som förvånar även fotografen. Det som gör denna bild så speciell för mig är naturligtvis den illusion den skapar – bara man tittar på den på lite håll…

Soljägaren
Sandödla (Lacerta agilis) vid Krankelösa, Småland, den 15 april 2007.

Önskebild

Kolla här: David Burdeny (Canada) – Iceberg Series – Mercators Projektion (och fler bilder finns här).

Nån sån här bild som denna ovan ska jag också ta till vintern hade jag tänkt mig.
Hoppas nu bara att isen lägger sig ordentligt på Kalmarsund…

Kalmarsundsskarv.
Kalmarsund, Småland. Den 5 augusti 2010.

Vådligt möte

Det hade regnat och åskat i två dygn då expeditionen styrde mot norra delen av ön. Marken var fortfarande indränkt i väta och borta var nu den tidigare tropiska hettan. Där vid det stormande havets rand strömmade det klaraste sötvatten fram, sprunget direkt ur underjorden ur de uppsvallade klapperstenarna ett stycke upp mot land. Det forcerande vattnet formade en rännil som följde sprickbildningarna i berggrunden. I en bred spricka vidgades strömmen till en djupare vattenfylld håla. Det var här en av expeditionsmedlemmarna gjorde upptäckten. En slingrande kropp hade tagit sin tillflykt till det vattenfyllda hålrum som bildats under ett stenblock. Utan fruktan plockade fotografen, som snabbt meddelats, fram sin utrustning, satte ned sina fötter bara centimetrar från det livbringande vattnet. Efter endast en kort stunds väntan kom den första rörelsen, helt utan föraning. Det bepansrade ormhuvudet steg långsamt upp ur vattnet och blev stilla med inte mycket mer än ögon, näsborrar och mun över vattenytan. Den andades och sög in intryck med hjälp av sin tudelade tunga som snabbt draperade luften just över vattenytan. Snart steg den ned i vattnet igen bara för att lika överraskande som den dykt upp första gången nu sticka upp sitt anlete på den andra sidan av blocket, nu mycket närmare fotografen som utan tanke på konsekvenserna lade sig ned på sin sida parallellt med vattendraget. Det enda ljud som hördes vid sidan av havets näraliggande brus, var kamerans slutare som jobbade då fotografen långsamt närmade sig den vaksamma reptilen. När som helst kunde hugget komma, det visste fotografen, men nu fick ingenting komma emellan honom och bilden. En isande vindil kom farande över platsen och kom också att krusa det silverblanka vattnet. En krusning som trollade bort ormkroppen med sina mörkfläckade bukplåtar mot det likaledes mörkfläckiga berget på vattensamlingens botten. Bilden var gjord. Ett lika försiktigt tillbakadragende från fotografens sida fick till följd att ormen efter en stunds fortsatt vakande plötsligt bestämde sig för att lämna vattnet och söka sig upp mot torrare mark. Ett vådligt möte var över för denna gång…

(Förresten vill jag passa på att hälsa till Mattias Klum och hans kungskobror!) 🙂

ELLER

Under familjens semesterresa till Gotland tog vi en tur upp mot kusten vid Bästeträsk på norra delen av ön. Vädret inbjöd inte till bad så det fick bli ett strandbesök för att se på de insvallande vågorna i stället. Brorsonen fick se en orm krypa ned och gömma sig under en sten nära stranden där det rann vatten från regnet de tidigare två dagarna. Efter en kort stund dök det upp ett litet snokhuvud. En brun snok med orangefärgade nackfläckar och mörka fläckar i rader på ryggen, vilket är ganska typiskt för den underart av snok som finns på Gotland även om den också förekommer i en närmast helt svart form. Gotlandssnoken lever av att fånga grodor, salamandrar och fisk såväl i sötvatten som ute i det bräckta Östersjön. Vår snok dök några gånger men kom lika snart upp igen för att hämta luft. Väl uppe gick den att komma riktigt nära. När den blev stående i vattnet kom snokens gamla namn ”vattensnok” ju att passa in ganska bra.

Vådligt möte med gotlandssnok (Natrix natrix ssp. gotlandica)
Bästeträsks naturreservat, Gotland, den 25 juli 2010.

Arnoldas Jurgaitis, Marta Grzesiak, Lidka och Marcin Sacha

Nästa gång ni får lite tid över – varför inte blicka över mot andra sidan Östersjön för en stund?

Mycket inspirerande fotografi bjuder Arnoldas Jurgaitis från Litauen på. Hoppas det inte bara hänger på att han jobbar med en Hasselbladare. Tror inte det…

Mycket inspirerande makrofotografi bjuder Marta Grzesiak från Polen på. Hoppas det inte bara hänger på utrustningen. Tror inte det…

Mycket inspirerande fotografi bjuder Lidka & Marcin Sacha från Polen på. Hoppas det inte bara hänger på utrustningen. Tror inte det…

Lunchrast. Dödevi, Öland, våren 2007.

Snart kommer säkert en föraning om sommaren

I dag lyssnade jag till mängder med rödhake, bofink, lövsångare och ett par rödstjärtar på väg till jobbet. Dessutom årets första grönsångare, ladusvala och näktergal. Snacka om att det händer saker! Nu väntar snart den första riktiga föraningen om den stundande sommaren. Hoppas vi! Ni vet vilket ljud jag tänker på?

Läs ArtDatabankens mindre roliga bedömning av arten i fråga, från den nya rödlistan över arter som riskerar att försvinna från Sverige.

Flykt. Trekanten, Småland, den 12 juni 2007.

Mina naturfotografiska förebilder…

Avtryck. Lindö, Skäggenäs, Småland, maj 2007.

Allas vår naturfotomissionär Terje Hellesø har utmanat oss att göra en sammanställning över tio personliga naturfotografiska förebilder.

Jag börjar från början. Viking Olsson var en av pionjärerna bakom bildandet av Naturfotograferna. Jag hade honom som biologilektor på gymnasiet i Nyköping under hans sista år innan hans pensionering. Tyvärr insåg jag inte då vilken auktoritet inom såväl svensk naturfotografi som ornitologi man hade bakom katedern. Det var först senare som jag kom att studera hans fotoböcker med fokus främst på vårt fågelliv. Minns också de goda omdömen han gav ett av mina elevarbeten – trots alldeles urusla fotoillustrationer. Men mitt intresse för biologin och naturvården smörjde han.

Jag minns annars inte så många namn som fanns med tidigt i mitt fotoliv, då jag istället redan hade börjat gå min egen väg och liksom bara fotografera det som råkade komma framför kameran. Jan Lindblad, Ingmar Holmåsen och Ingemar Lind är ändå några namn att nämna som jag vet att jag läste böcker och såg bilder av.

Senare kom jag att inspireras av flera av det stora och kända svenska namnen inom modern svensk naturfotografi. Jag kommer främst att tänka på Peter Gerdehag, Jan Grahn, Tore Hagman, Jan-Peter LahallJan Töve hör väl också till denna skara även om jag hittat honom först på senare tid. Töve har kommit att bli en av mina absoluta favoritfotografer. Han klarar också av att skapa texter som bär upp hans fotografier till en i mina tycken fulländad helhet.

Detta är en konst som även Jörgen Schön och Lars Andreas Dybvik behärskar. Dessa hör till de naturfotografer som jag på senare år har kommit att lära känna genom Internet, vår numera dominerande källa till information. Fler namn jag kan lyfta fram som riktiga inspiratörer på nätet är Bilal Chebaro, Tommy Vikars, Mona Öhman, Magnus Persson, Peter Thållen och Magnus Lindbom.

Jag inser numera att jag varit ganska begränsad i mitt fotointag. 😉 Det finns inte många av de internationellt stora namnen som jag kan säga att jag har detaljstuderat och inspirerats av. Anledningen tror jag är att jag känner mer för bilder med en hög igenkänningsfaktor. Handlar det om naturfotografi vill jag allra helst se miljöer och arter som jag är bekant med och som jag själv har en rimlig chans att möta med min kamera. Men visst, jag är beredd att tänka om här – att helt enkelt öppna ögonen även för helt annan fotografi. Ska jag ändå nämna några internationella namn som jag uppskattar så kan jag nämna Lee Miller, Ansel Adams, Pål Hermansen, Frans Lanting… (fyller på med fler allt eftersom.)

Helt andra fotogenrer då? Ja, Jens Assur har ju som få fotografer tagit sitt fotograferande till en ny nivå och på ett hedervärt sätt försökt att skapa debatt kring viktiga samhällsfrågor, främst i hans senaste projekt ”Hunger”. Lars Tunbjörks komiska vardagssurrealism tilltalar mig ofta. Tänk vad spännande att utveckla mer sånt i naturfotografin. Fram för lite mer crossover-produktion helt enkelt. Pål Hermansen ovan är den förste jag kommer att tänka på i detta sammanhang, men antagligen finns det ju fler namn. Tipsa mig gärna!

Nämnde jag Terje Hellesø? Jo, det var visst där jag började. 🙂 Jag har följt Terje sedan Naturen som fotomotiv kom i mina händer. Det var en viktig lärobok och inspirationskälla för mig vad gäller grunderna i naturfotografin. Numera har hans respektlösa, eller otvingade kanske är ett bättre ord,  inställning till naturfotografin kommit att smitta av sig än mer. Hans innerliga passion för den personliga bilden är jag naturligtvis numera också drabbad av. Min största förebild och då inte minst vad gäller just inställningen till fotograferandet.

Det blev visst fler än tio namn som lämnat avtryck…

Att presentera sina bilder

TomasJärnetun20090929-_TJA7273

Jag vet att många av er har ställt ut era bilder på ett eller annat sätt. Eller producerat riktigt genomtänkta bildspel med era bilder. Själv äger jag inte denna erfarenhet, men självklart finns det ju en lockelse i att lyckas plocka ihop ett sammanhållet material som fungerar och som lyckas fånga sin publik. Men just i detta ligger också det som hittills varit en oerhörd svårighet för mig personligen. Jag kommer aldrig så långt om jag inte först och främst kan lyfta fram ett fungerande och intressant tema. Jag vill inte bara göra någon sorts best-of-mig-hittills-utställning. Kommer jag nu bara på Idén (den med stort I) så har vi nästa bekymmer. Beslutsvåndan när det gäller att välja ut bilder. Jag som inte ens lyckas plocka ut bilder att skicka till labb för att göra egna papperskopior av. Hur skulle det kunna gå? Det är väl också den främsta anledningen till att jag inte heller ens lyckats skapa mig ett webbgalleri, vilket är något jag länge gått och funderat på. Då ska man ju förutom att välja ut bilder också välja layout på sidan och man ska välja rätt webbdistributör. Hujedamej!

Om man nu ändå börjar med det sista och vill skapa sig ett litet webbgalleri, hur skulle ni göra, eller hur har ni gjort? Har ni några egna goda erfarenheter får ni mer än gärna lämna några små råd.  Jag funderar i vilket fall som helst på en layout i stil med detta.  Det är en testsida baserat på ett par favoritbilder utan egentligt sammanhållande tema (med tanke på vad jag precis skrev). Ska jag fundera vidare?

Safsa (Osmunda regalis) vid S:t Sigfridsån, Småland, den 29 september 2009.

Inspiratörer: Jan Töve

20090814-_TJA4225

Ibland drabbas man av att ett möte med ett konstnärligt verk, oaktat om det nu handlar om bild, text eller musik, som liksom en hästspark i mellangärdet fullkomligt tar andan ur en.

Jag hade i veckan turen att springa på Jan Töves första bok ”Speglingar” på stans antikvariat. Hans fotografikonst är ju välbekant för många och ur denna har väl även jag hämtat en del inspiration tidigare. Vad som däremot var en överraskning för mig, som nu inte haft någon av hans böcker i bokhyllan tidigare, var med vilken skärpa och elegans han också lyckas förvalta språket. Boken har en undertitel: Fotografier och texter och det är också så att boken balanserar mellan dessa uttryckssätt som jag upplever som jämlika och lika starka.

Jag tillåter mig att återge några korta rader från essäen med namnet Skördetid. Här finns ett innehåll som jag tycker passar så bra in på den tid vi nu befinner oss i.

Snart vidgas också den stora skuggan. Jorden lutar sig bort från solen och sommaren plockas ner bit för bit. Jag spar mina sommarfragment i en vacker kartong: ”Öppnas till vintern” står det på locket. Varsamt ställer jag ner den på längtans blå hylla och går med tillförsikt en ny årstid till mötes.
(Jan Töve, 1996)

Jag hoppas innerligt att dessa lånade rader ger fler naturfotografer, nej förresten, människor lust att låta Jan Töves verk inspirera. Speglingar är fylld av innehållsrik och vacker prosa av detta slag. Sen var det ju det här med de fantastiska fotografierna…

Skatfavoriter

skatbus

Vet inte om skatan är en favoritfågel precis, men den gör sig bra på bild! Jag plockade ut denna skatbild som min bästa fågelbild när Terje Hellesø nu uppmanade oss bloggläsare att göra det. Om det sen verkligen är min favorit, det beror ju alldeles på. Det kanske är några av följande skator om du frågar mig en annan dag…

20090315-_tja4297

dsc_1984skata_landar1web

…eller det kanske inte ens är en skata…