När nya nätters dunkel tar större del,
av solens kraft att lysa mer,
när ljus och värme gör kroppen hel,
vill åter en och en bli fler.
Grenkontakt
oxhuvudspinnare (Phalera bucephala)
Gamla Furuboda, Skåne, 28 maj 2017
Det är en sån där kväll där värmen liksom aldrig tycks ta slut. Termometern visar fortfarande 24 grader fast klockan har passerat nio och skymningen är under intågande. Under de månghundraåriga gamla ekarna har inte solen nått på en god stund vilket gör att man nu vågar krypa fram. För även om man hör till de största av sitt slag, är man ändå liten nog för att behöva oroa sig för att bli någons kvällsvard. Men nu tar man sig fram, möter den värmande sommarluften och kan för första gången i livet sträcka på ben och antenner och ta in den omgivning som redan under flera år varit ens hem.
—
Jag hämtar lite mer information från åtgärdsprogrammet för krypet i fråga, med vännen och kollegan dr Hedin som författare:
Större ekbocken hör till skalbaggsfamiljen långhorningar (Cerambycidae). Den större ekbocken är i huvudsak en europeisk art. I Sverige är den funnen i Skåne, Blekinge, Halland, Småland och på Öland. Internationellt sett kan man konstatera att större ekbocken idag är sällsynt och starkt hotad i stora delar av Europa. Arten är utdöd i Belgien, Danmark, Holland, Luxemburg och Storbritannien. Larverna utvecklas under barken och i veden av levande, solexponerade jätteekar. Minskningen av artens livsmiljö och ett ökat avstånd mellan lokaler med lämpliga ekar är troliga huvudorsaker till artens tillbakagång. Igenväxning av ekdominerade betesmarker har sannolikt också bidragit.
I Europeiska unionens habitatdirektiv är arten upptagen både i bilaga II (djur- och växtarter av gemenskapsintresse vilkas bevarande kräver att särskilda bevarandeområden utses) och i bilaga IV (djur- och växtarter av gemenskapsintresse som kräver noggrant skydd). Större ekbocken är fridlyst och anges som akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan (som är en samlad bedömning av risken för att enskilda arter dör ut). Den enda kända nuvarande populationen finns i Halltorps hage på Öland.
Ni som följer min blogg har kunnat notera att det blivit mycket insektsbilder på sistone. Och här kommer ännu en – för hur kan man undvika att dela med sig av det ”häftigaste i helgen” enligt mina döttrar. Fotograferat i tältöppningen sent i går kväll. Sen släppte vi ut lyset och sa go’natt…
lysmask (Lampyris noctiluca)
Trehörnan, Mönsterås, Småland, den 28 juni 2013
Ja, jag ska direkt säga att jag nu inte är helt säker på att så var fallet. Men eksaven som ekoxhanen precis lämnade för ett försök till flygtur hade en otvetydlig jäst karaktär och det bar sig inte bättre än att turen tog sin ända i ekens lägsta grenar bara tre meter bort.
Länsstyrelsen i Kalmar län anordnar under våren och sommaren storviltsjakt på Öland under beteckningen The Big Five. Vid fem tillfällen ges möjlighet att träffa på och lära sig om några av landets största och mest spännande skalbaggar. Första mötet var med majbaggar vid Gråborg, andra tillfället bjöd på månhornsbaggarna och nu i lördags tog guiden Jonas Hedin oss alltså med för att vältra oss bland inställsamma ekoxar vid Saxnäs. På onsdag testar vi förhoppningsvis lyckan och hoppas få se en skymt av Sveriges ovanligaste skalbagge, den större ekbocken, som tyvärr för en tynande tillvaro bland jätteekarna i Halltorps hage på Öland. Se Länsstyrelsen för mer info om detta event.
Hane av ekoxe (Lucanus cervus)
Saxnäs, Öland, den 15 juni 2013
Nu har så den nya uppdaterade Artportalen släppts. Här kan vem som helst lägga in sina artobservationer från hela Sverige i det som snart ska bli en och samma portal. En guldgruva att ösa ur för den naturintresserade är det dock redan eftersom vi har en uppsjö olka möjligheter att söka och visa fynd av det just du är intresserad av. Man skriver själv: ”De över 35 miljoner artfynd som hittills finns i databasen har rapporterats in av över 16 000 rapportörer sedan början av 2000-talet och den samlade informationen sträcker sig ända tillbaka till 1800-talet.” Rapporterna kan redovisas i tabellform eller direkt på detaljerade kartor. Och i Norge kommer motsvarigheten Artobservasjoner att fungera på samma sätt.
Ta en kik, leta rätt på intressanta rapporter från dina hemmatrakter, ut i naturen och spana, hem och rapportera allt du tycker är intressant för dig själv eller för andra – och ut igen…!
En blomkrabbspindels välkomnande
Trekanten, Småland, den 22 maj 2009
Vådan av att vara ute i den fria naturen och framstupa ligga dyngrak för att fånga månhornsbaggen i dess hemmiljö är att man får tvätta både sig själv och sina kläder innan ordinarie schemaläggning. Ty baggen är koprofag. Och jag tycks vara kopromagnetisk…
Länsstyrelsen i Kalmar län anordnar under våren och sommaren storviltsjakt på Öland under beteckningen The Big Five. Vid fem tillfällen ges möjlighet att träffa på och lära sig om några av landets största och mest spännande skalbaggar. Första mötet var med majbaggar vid Gråborg då såväl svart som violett majbagge kom att visa upp sig. Vid andra tillfället nu i lördags tog guiden Jonas Hedin oss alltså med ner i dyngan där månhornsbaggarna nu behagade visa upp sig. Denna rödlistade och spillningslevande bladhorning lever i välhävdade, sandiga och magra naturbetesmarker. Numera förekommer den endast i östra Skåne, västra Blekinge och på Ölands mittland. Läs mer om vännerna med just detta spännande livsmönster i detta faktablad. Lördagen den 15 juni kl. 19.00 är det så dags för The Big Five III – Ekoxar vid Saxnäs, se Länsstyrelsen för mer info.
Hane av månhornsbagge (Copris lunaris)
Lilla Hult, Öland, den 25 maj 2013
Det blev dåligt med poäng utdelade i min lilla bildfrågesport. Fast jag hade ju själv inte tagit arten i fråga bara på den förra bilden kan jag ju i ärlighetens namn säga. Nu var det i alla fall så att kollegan Mats förevisade sina husdjur på jobbet. Födda och sedermera kläckta ur ägg från en infångad ekorrspinnarmoder. En av våra mest spektakulära fjärlislarver således. Bilder tagna i fångenskap således.
Larv av ekorrspinnare (Stauropus fagi)