Idag i terrorns efterdyningar

image

Idag vaknade vi upp till terrordåd och undantagstillstånd. Igår var det flyktingsituationen, men även allt snabbare smältande Grönlandsisar, fortsatt skövling av skogar när och fjärran, illegal jakt på utrotningshotade djur och okontrollerad spridning av multiresistenta bakterier. I morgon kommer säkert mer – det kan handla om effekterna av människans ohejdade spridning av kemikalier eller en förestående global ekonomisk depression. Europa och världen står inför så många hot och utmaningar att det är svårt vara hoppfull. Till detta kommer kanske vår personliga livssituation med överarbete i en stressad vardag eller frustration över något vi saknar. Ändå är det tilltron till att det ska gå att finna lösningar vi måste klänga oss fast vid. Nu mer än någonsin. Vad är egentligen alternativet?
Även om vi som individer har naturligt svårt att fokusera på mer än en fara åt gången är jag övertygad om att vi måste orka se problemen framför oss. Se dem, för att sedan kunna göra det bättre i våra liv genom att styra vårt beteende och genom de val vi gör. Det kommer krävas uppoffringar. Och ork. Och mod. Men lyft fram viljan till positiv förändring. Börja med att bry om dig själv genom att börja tänka på din omgivning. Lyft blicken, helt enkelt!

Kram på er!

Tillsammans
avenbok (Carpinus betulus)
Rönnerum – Abbantorps naturreservat, Öland

Hjälp

20090417-_TJA7952

Jag och mina medmänniskor behöver hjälp.
Hjälp av tänkande, upplysta och kloka politiker och beslutsfattare.
För säg den enskilda människa som är tillräckligt rationell att i alla lägen och i alla stunder osjälviskt agera för mänsklighetens bästa.

Min största respekt och varmaste aktning vill jag därför uttrycka till författarna av denna debattartikel i dagens DN som på ett nästan övertydligt vis sätter fingret på de problem vårt samhälle har idag. Jag rekommenderar den till alla.
Varför brister politikerna när det gäller miljömålen?

Grågäss (Anser anser), Kalmar, Småland, Sweden, den 17 april 2009

Naturen som förebild för fler

Jag ser naturen och naturens funktioner som något självklart i vår omgivning. Som det självklara och också som en förutsättning för vår existens. Tyvärr gäller inte det för alla med faktisk möjlighet att påverka vår utveckling och vår framtid. Exempelvis borde alla ekonomer offra en och en halv minut av sina liv för att lyssna på dessa ord och sen resten av sina liv åt att fundera över vad de betyder.

Biologisk mångfald i ropet – fast ändå inte

blåmes blue tit Blaumeise Parus caeruleus

Mellan hopp och förtvivlan
Blåmes (Parus caeruleus). Diptyk bestående av två dubbelexponeringar.
Trekanten, Småland, den 29 januari 2010

Klockan där borta över köksdörren tickar. Vi sitter i vårt varma och ombonade hem där vi känner oss så trygga och lyssnar. Lyssnar på ljud vi skapar själva och blir allt mer isolerade från den där främmande och gåtfulla naturen, som vi besöker på sin höjd en handfull gånger per år, om nu bara vädret tillåter vill säga.

När jordens befolkning ständigt ökar, ökar också andelen människor bosatta i städer och tätbebyggda områden som många gånger saknar en naturlig kontakt med den natur som i alla tider varit vårt hem och försett oss med livsutrymme och föda. Naturen blir till något främmande som vi i bästa fall bara har svårt att förhålla oss till och kanske i sämsta fall inte alls vet om. Inte kan man bry sig om något som man inte känner till. För fortfarande är vi många som säger oss veta att naturen alltjämt har en nödvändig roll att spela när det kommer till allas vår fortlevnad och att den därför kräver vår omsorg. Naturens tjänster behövs även för det moderna samhället och våra grannar bland växter och djur har såväl en egen livsrätt liksom en alldeles nödvändig betydelse för vår egen mänskliga vinnings skull.

På den internationella politikerarenan säger man sig vara medveten om detta och flera viktiga principbeslut har tagits under senare tid för att klargöra vikten av att vi lyckas rädda jordens fungerande ekosystem och dess biologiska mångfald.

Samtidigt är just den enskilda människan fjärmande från vår livgivande natur ett av de största problemen när det kommer till förståelse av de praktiska beslut som måste till. Beslut som ibland kan kännas obekväma för dig eller mig eller för våra plånböcker, men som är nödvändiga för våra barn.

Så hur blir det? Vartåt blåser vindarna? Samtidigt som rätt politiska beslut tas på en övergripande nivå är väldigt få beredda att satsa medel på de naturvårdsåtgärder som verkar nödvändiga. Samtidigt som det görs många storstilade insatser varje år till gagn för det vilda så trängs många arter ihop på de allt färre platser som finns kvar med fungerande natur. Det gäller även oss i Sverige och i Norden – vi som hör till de mest välbärgade folken på denna jord.

Klockan tickar…

Tillägg 2012-01-12:
I dag ger förresten regeringen ett uppdrag åt Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att beskriva Sveriges arbete med bevarande av biologisk mångfald utifrån bevarandemål för landmiljön i den strategiska planen för biologisk mångfald som antogs vid CBD:s partsmöte i Nagoya 2010. Jag tolkar det som att man vill veta om vi når upp till det som faktiskt är våra internationella åtaganden och som en större del av världens länder har ställt sig bakom.

Fortsätt läsa ”Biologisk mångfald i ropet – fast ändå inte”

Nuet är länkat med framtiden och det förflutna

humöst vatten brunifiering

”So the present is linked with past and future,
and each living thing with all that surrounds it.”

RACHEL CARSON, The Edge of the Sea

Det bruna vattnet är hämtat ur Brunnsjön i södra Småland. Den är en så kallad referenssjö som inte kalkas trots sitt försurade tillstånd – helt enkelt för att man genom kontinuerliga provtagningar ska kunna följa utvecklingen i ett okalkat vatten. Den 10 ha stora sjön med sitt maxdjup på 13 meter är en mörk och kall boning för de abborrar, gäddor, braxar, mörtar och sarvar som ändå finns här. Solens strålar når dock inte långt ner i det humusfärgade, eller ska vi kalla det colafärgade, vattnet utan siktdjupet är maximalt 1, 5 meter, vilket kan förklara avsaknaden av undervattensvegetation och en såväl artfattigt som mängdfattigt växtliv i övrigt.

Varför då så brunt vatten? När förnan (dvs döda växt- och djurrester) från barrskogarna bryts ned bildas löst organiskt material där största delen utgörs av gul och brunfärgade humusämnen som sedan mer eller mindre lätt transporteras ut med regnet till närmsta vatten. Under senare år har vi särskilt i södra Sverige sett en trend med allt ökade humushalter i våra vatten – man talar om en brunifiering av våra vatten. Det har ett komplicerat orsakssamband som inkluderar ökad nederbörd och andra klimatfaktorer, minskade nedfall av försurande ämnen som under ett antal år gjort att humusämnena bundits hårdare i marken, storskaliga förändringar av markanvändningen med utdikningar och plantering av större arealer gran på tidigare blandskogar. Samtidigt diskuteras om den brunifiering vi nu ser är ett tillfälligt resultat av en återhämtningsprocess efter ett antal decennier med försurning eller om det är så att vi även historiskt haft detta brunfärgade vatten.

”Nuet är länkat med framtiden och det förflutna,
precis som varje levande varelse hör samman med allt som omger den.”

Humöst vatten
Brunnsjön, Småland, den 15 augusti 2011

Mänsklighetens baksida

Idag går våra tankar till vårt grannland Norge och alla de som drabbats av mänsklighetens allra mörkaste baksida. Medvetna handlingar som denna för att skada och döda oskyldiga får en att bli mer än lite trött på denna mänsklighet…

Bilden är från den 10 juli 2011.

Fokus på skogen

Fokus på skogen

När vi tar en tur utanför vår trygga lilla hemmiljö, ut i den omgivande vilda skogen, kan det vara värt att tänka på att det vi ser inte är natur, det är djur och arter som hör hemma i en natur, en natur som inte längre existerar, annat än i någras tankar, eller…?

P1:s Kaliber har i dagarna granskat det svenska skogsbruket. FN har förresten utsett år 2011 till ”International year of the Forests”.

Fortsätt läsa ”Fokus på skogen”

Energiförbrukning per capita

Primärenergiförbrukning (före omvandling till andra bränslen för slutlig förbrukning) i kilogram av motsvarigheten i olja, per capita var 2007 i Sverige 5512 kg. Världssnittet låg samma år på 1819 kg. Det gör oss lite bättre, va?
Datakälla:Världsbanken, utvecklingsindikatorer för länder

Stockholm, den 2 mars 2011

En seger för miljön

Framgång i Nagoya – en seger för miljön. Så lägger regeringen fram orden i ett färskt informationsblad från Miljödepartementet.

Man fortsätter: ”FN-mötet om biologisk mångfald i Nagoya, Japan i oktober 2010 blev en stor framgång. Världens länder antog en ny global vision med ambitiösa mål för att rädda den biologiska mångfalden till år 2020, kombinerat med ett omfattande åtgärdspaket…”

Vision: “By 2050, biodiversity • is valued, conserved, estored and wisely used, maintaining ecosystem services, sustaining a healthy planet and delivering benefits for all people.”

Målsättning: “Take effective and urgent action to halt the loss of biodiversity in order to ensure that by 2020 ecosystems are resilient and continue to provide essential services, thereby securing the planet’s variety of life, and contributing to human well-being, and poverty eradication…”

Det känns i denna tid av prövningar, ja tryggt är väl i detta sammanhang ett överdrivet ordval, men i alla fall förtroendegivande att man på den internationellt högsta politiska nivån tycks ha insett betydelsen av att ta krafttag för att försöka skapa en långsiktigt hållbart samhälle som inte fortsätter att undergräva sig själv genom kortsiktiga beslut och överväganden. Samtidigt är vi nog många som direkt kan skriva under på att denna insikt tycks allt grumligare ju längre ned i beslutsnivåerna man kommer. De stora och för mänskligheten nödvändiga besluten blir allt svårare att ta ju närmare de enskilda mänskliga behoven man kommer. När det plötsligt handlar om att jag själv måste anpassa mig eller stå tillbaka inför något utvecklar min egen ekonomi eller person blir det allt som oftast ett annat ljud i skällan. Och så påtaglig uppoffringen blir sedan!

Myntets verkliga baksida, om ni ursäktar uttrycket, är att det är svårt för någon att förneka att världen av idag styrs av kortsiktiga ekonomiska kalkyler – ekonomismen, monetärismen, kapitalismen, frihandelsfundamentalismen eller vad vi nu väljer att kalla det är våra ledstjärnor. Våra politiker må ha goda ambitioner, men är likafullt fjättrade av etablerade system och krav på marknadshänsyn.  Än har vi i ärlighetens namn inte sett någon som helst omsvängning mot långsiktigt hållbar utveckling inom den fria marknaden. Det har ganska länge nu talats om att vi behöver kunna lyfta in icke-monetära hänsyn i våra budgetmodeller. BNP-begreppet är sedan länge överspelat och ändå är tillväxtberäkningar som inte tar någon som helst hänsyn till påverkan på mänskligt kapital eller naturresurser fortfarande den måttstock som vi håller oss fast vid. Jag ska nu genast erkänna att jag inte är helt insatt i det ekonomiska sakområdet, men värdet av dessa ”mjuka” aspekter når i vilket fall som helst inte oss vanliga dödliga. Frågan vi ställer oss nu är alltså: Hur lång tid kommer det ta innan det av FN fastlagda delmålet att man ska ”påbörja arbetet med att synliggöra värdet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i nationella räkenskaper och ekonomisk rapportering” kommer att få någon egentlig betydelse för våra fortsatta beslut och satsningar?

Diskussioner
Kalmar, Småland, den 18 augusti 2010.

Fortsätt läsa ”En seger för miljön”