ChatGPT – The AI Chatbot: Kaffestänk i tvålkoppen Vitt som skum, som mjölk, som snö På den blanka ytan breder sig Ett mörkt mönster, som en rök Som stiger upp, som en dimma Som täcker allt, som en filt
En droppe här, en droppe där Som faller ner, som regndroppar På den vita ytan, som en tår Som rinner ner, som en bäck Som rinner iväg, som en flod
Kaffestänk i tvålkoppen En stänk av gammal kärlek En stänk av värme, av gemenskap En stänk av liv, av glädje En stänk av allt det goda Som vi har tillsammans, här i livet.
Många har upptäckt och fascinerats av hur långt man har kommit med utvecklingen av system byggda på vad vi kallar artificiell intelligens. Ni kanske redan har hört talas om den ganska nylanserade webbtjänsten ChatGPT: The AI Chatbot? Det handlar om en chat som inte bara klarar av att ge korta svar på enkla kunskapsfrågor (jo, det klarar den också), utan det mäktigaste är förmågan att skapa nya utvecklade sammanställningar i den särskilda form som man efterfrågar. Det kan vara som en artikel, novell, sammanfattning eller som en dikt (se nästa exempel som världen med ganska stor säkerhet inte har skådat tidigare). Och den klarar även galant av att skriva på svenska.
Här kommer ett exempel på svar från ChatGPT som gäller enkort och konkret, men ganska komplicerad fråga. Döm själva. Men man blir förvånad, det blir man.
Fråga: Hur kan man få folk att tänka längre än deras näsor räcker?
Svar: Det är svårt att få folk att tänka längre än deras näsor räcker, men det finns en del saker man kan göra för att försöka öka deras medvetenhet och få dem att tänka på lång sikt. En sak man kan göra är att prata med människor om de långsiktiga konsekvenserna av deras val och beteenden, och försöka förklara hur dessa kan påverka deras liv och det samhälle de lever i. Man kan också försöka få människor att se saker från olika perspektiv genom att ställa frågor och ge dem information om hur andra människor och grupper påverkas av olika beslut och handlingar. Genom att få folk att tänka mer på lång sikt och se saker från olika perspektiv kan man kanske få dem att förstå hur deras val och beteenden påverkar sig själva och andra, och få dem att agera på ett mer hållbart sätt.
Vi är många som sökt oss ut i den svenska naturen. Till en vår som fortsatt som om just ingenting hänt. Som om morgondagen bara skulle vara en förlängning av igår.
Naturen verkar så trygg i sin regelbundenhet. Trots ständiga förändringar är ramarna givna. Enkelhet som svar på komplexa förutsättningar.
Många är vi som sökt oss ut i naturen. Varit ute för att andas. Eller så borde vi kanske ha fått göra just det.
Idag vaknade vi upp till terrordåd och undantagstillstånd. Igår var det flyktingsituationen, men även allt snabbare smältande Grönlandsisar, fortsatt skövling av skogar när och fjärran, illegal jakt på utrotningshotade djur och okontrollerad spridning av multiresistenta bakterier. I morgon kommer säkert mer – det kan handla om effekterna av människans ohejdade spridning av kemikalier eller en förestående global ekonomisk depression. Europa och världen står inför så många hot och utmaningar att det är svårt vara hoppfull. Till detta kommer kanske vår personliga livssituation med överarbete i en stressad vardag eller frustration över något vi saknar. Ändå är det tilltron till att det ska gå att finna lösningar vi måste klänga oss fast vid. Nu mer än någonsin. Vad är egentligen alternativet?
Även om vi som individer har naturligt svårt att fokusera på mer än en fara åt gången är jag övertygad om att vi måste orka se problemen framför oss. Se dem, för att sedan kunna göra det bättre i våra liv genom att styra vårt beteende och genom de val vi gör. Det kommer krävas uppoffringar. Och ork. Och mod. Men lyft fram viljan till positiv förändring. Börja med att bry om dig själv genom att börja tänka på din omgivning. Lyft blicken, helt enkelt!
Kram på er!
Tillsammans
avenbok (Carpinus betulus)
Rönnerum – Abbantorps naturreservat, Öland
Jag känner mig genast iakttagen när jag kliver in i den gamla hagmarken. Först på avstånd och något sporadiskt, sedan mer ihärdigt allteftersom jag långsamt vandrar framåt i sommarkvällen. Inte förrän jag stannar till vid den äldsta och mest omfångsrika gamla damen inser jag. Hon är tyst men ändå inte helt nöjd, det känner jag. Och jag förstår hennes misstänksamhet. Alla har inte varit snälla mot henne. Jag ser det på hennes sargade skepnad.
ek (Quercus robur), den 16 juli 2015
Värsnäs, Kalmar, Småland, Sweden
Tomas Järnetun/N 