Biologisk mångfald i ropet – fast ändå inte

blåmes blue tit Blaumeise Parus caeruleus

Mellan hopp och förtvivlan
Blåmes (Parus caeruleus). Diptyk bestående av två dubbelexponeringar.
Trekanten, Småland, den 29 januari 2010

Klockan där borta över köksdörren tickar. Vi sitter i vårt varma och ombonade hem där vi känner oss så trygga och lyssnar. Lyssnar på ljud vi skapar själva och blir allt mer isolerade från den där främmande och gåtfulla naturen, som vi besöker på sin höjd en handfull gånger per år, om nu bara vädret tillåter vill säga.

När jordens befolkning ständigt ökar, ökar också andelen människor bosatta i städer och tätbebyggda områden som många gånger saknar en naturlig kontakt med den natur som i alla tider varit vårt hem och försett oss med livsutrymme och föda. Naturen blir till något främmande som vi i bästa fall bara har svårt att förhålla oss till och kanske i sämsta fall inte alls vet om. Inte kan man bry sig om något som man inte känner till. För fortfarande är vi många som säger oss veta att naturen alltjämt har en nödvändig roll att spela när det kommer till allas vår fortlevnad och att den därför kräver vår omsorg. Naturens tjänster behövs även för det moderna samhället och våra grannar bland växter och djur har såväl en egen livsrätt liksom en alldeles nödvändig betydelse för vår egen mänskliga vinnings skull.

På den internationella politikerarenan säger man sig vara medveten om detta och flera viktiga principbeslut har tagits under senare tid för att klargöra vikten av att vi lyckas rädda jordens fungerande ekosystem och dess biologiska mångfald.

Samtidigt är just den enskilda människan fjärmande från vår livgivande natur ett av de största problemen när det kommer till förståelse av de praktiska beslut som måste till. Beslut som ibland kan kännas obekväma för dig eller mig eller för våra plånböcker, men som är nödvändiga för våra barn.

Så hur blir det? Vartåt blåser vindarna? Samtidigt som rätt politiska beslut tas på en övergripande nivå är väldigt få beredda att satsa medel på de naturvårdsåtgärder som verkar nödvändiga. Samtidigt som det görs många storstilade insatser varje år till gagn för det vilda så trängs många arter ihop på de allt färre platser som finns kvar med fungerande natur. Det gäller även oss i Sverige och i Norden – vi som hör till de mest välbärgade folken på denna jord.

Klockan tickar…

Tillägg 2012-01-12:
I dag ger förresten regeringen ett uppdrag åt Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att beskriva Sveriges arbete med bevarande av biologisk mångfald utifrån bevarandemål för landmiljön i den strategiska planen för biologisk mångfald som antogs vid CBD:s partsmöte i Nagoya 2010. Jag tolkar det som att man vill veta om vi når upp till det som faktiskt är våra internationella åtaganden och som en större del av världens länder har ställt sig bakom.

Fortsätt läsa ”Biologisk mångfald i ropet – fast ändå inte”

EU-kommissionens strategi om biologisk mångfald

Mörka moln

Bakom den föga inspirerande titeln gömmer sig ett dokument som borde få uppmärksamhet och tyngd för alla oss européer. Som jag tidigare slagit fast tas det beslut på den högsta internationella arenan som tydliggör och lägger fast nödvändigheten av biologisk mångfald och ett uthålligt nyttjande av våra gemensamma resurser. Detta är naturligtvis bra – även om det samtidigt, och det på alla nivåer, också tas ett antal motstridiga beslut som medverkar till att vi sammantaget lever med en situation som ser allt annat än ljus ut för vår natur och för många av våra arter. Vi lever med fortsatt bristande hänsyn inom de areella näringarna; det avverkas fortfarande naturskogar i Sverige för att vi inte ”har råd” att låta bli, växtnäringsämnen och bekämpningsmedel från jordbruket når våra vattenmiljöer, vi överutnyttjar fortfarande fiskebestånd, vi offrar värdefull natur i samband med exploateringar och vi konsumerar inte minst ständigt allt mer av våra nödvändiga billiga och fjärrtransporterade prylar.
Se Miljömålsportalen för mer bakgrundsfakta.

Låt nu bara inte strategier och korrekta politiska uttalanden bli till fortsatt tomt skallarande tunnor. Allt har ju självklart sitt pris men mycket måste få kosta i ett kort perspektiv för att det inte ska kosta oss mer i längden…

Mörka eller ljusa moln?
Brunnsjön, Småland, den 14 maj 2011

Fortsätt läsa ”EU-kommissionens strategi om biologisk mångfald”

Räddningen för jordens arter?

Jag refererade häromdagen till WWF:s Living Planet Report 2010 – den ledande kartläggningen av planetens tillstånd. Som vi alla vet så är vi långt från att nå våra mål om att hejda förlusten av biologisk mångfald på denna vår jord och mycket, för att inte säga allt, beror på våra mänskliga resursutnyttjanden. På många håll är vi helt enkelt för många och på andra håll (läs hos oss) lever vi konstant över våra gemensamma tillgångar. Vårt sätt att leva – äta, resa och konsumera – må ha en positiv inverkan på våra kortsiktiga ekonomiska kalkyler och tillväxtbarometrar, men gräver allt djupare sår i planeten, om än inte bara hemma hos oss i vår relativt friska och sköna nord så åtminstone därifrån vi hämtar våra produkter. Jag menar – hur många vet eller vill veta att den rent vita och näringsriktiga, men konventionellt framtagna svenska mjölken inte bara ger starka ben och öppna svenska landskap, utan också orsakat skövlade Sydamerikanska regnskogar på grund av de sojaplantager som anlagts för att täcka våra kossors behov av proteinrikt kraftfoder? Den snabba ökningen av sojaodlingar i Sydamerika innebär dessutom, enligt Miljöförbundet Jordens Vänner, att ursprungsfolk och småbönder fördrivs från sina marker och att hälso- och miljöfarliga bekämpningsmedel förstör vattendrag och ökar fallen av cancer och förgiftning hos plantagearbetarna.

På högsta FN-nivå är visserligen frågan om vår biologiska mångfald högaktuell. Flera medier (bl.a. DN) rapporterar i dagarna om det kommande möte i Nagoya i Japan 18–29 oktober som sker inom ramen för FN:s mångfaldskonvention. En ny räddningsplan för jordens ekosystem och arter är målet på agendan. Dessutom ingår ett system med indikatorer som visar om man går framåt eller bakåt i räddningsarbetet. Man har tagit lärdom av tidigare mål som lades fast redan 1992, men där just denna sistnämnda bit saknades.

Man kan vara positiv eller negativt inställd till hur stora möjligheter det egentligen finns att rädda fungerande ekosystem med dess arter på vår jord. Ekosystem och arter som vi alla i mer eller mindre hög grad är beroende av. Om inte annat som livförsäkring i vår föränderliga tid. Att värlens ledare har frågan uppe på sin dagordning måste i alla fall ses som hoppfullt. Man må ha sina funderingar kring möjligheterna till praktiska resultat, men alternativet att problemen helt sopades under mattan är ju bara så mycket sämre.

Nu är det helt enkelt upp till allas vår medvetna eller omedvetna dumhet! Och vilken är värst?

Ugglans öga
Kattuggla (Strix aluco), Öland, den 25 april 2009