Ett riktigt Gott Nytt År

naturligt nyårsfyrverkeri

Stora delar av mänskligheten delar in livet i solvarv och om jag inte är felunderrättad så räknar många med att vi strax klarat av ännu ett sådant och genast svävar vidare på nästa. Det kommer bara att bli bättre va? Det hoppas vi på. Lycka till alla läsare och vänner!

Jag skickar med en bild från Öland igår. Ett tjuvstartande nyårsfyrverkeri, där den kämpande decembersolen just gjort sitt för dagen, och nu långsamt sänker sig bakom björkarna.

Aledal, Öland, den 30 december 2013

Svensk skogsbruk satt under internationell lupp

Bild

I den amerikanska nättidskriften Yale Environment 360 som utges av Yale School of Forestry
& Environmental Studies
 hittar vi en artikel med titeln Sweden’s Green Veneer Hides Unsustainable Logging Practices. Firlansfotografen Erik Hoffner sätter de amerikanska ögonen på det svenska skogsbrukets misslyckande med att nå uthållighet och att bevara skogens biologiska mångfald. Inte nog med detta; National Geographic snappade upp artikeln och gjorde också en nätartikel om våra svenska skogar. Så här skriver Erik själv:
”My investigative report and images from Sweden on the problems with logging of the boreal forests there were published by Yale Environment 360 in December, here, and the story was picked up by National Geographic later in the month. Their online news division asked me to write something about it for their site, which appeared here, and that got a lot more eyeballs on the issue. A huge honor.”

Läs själva och fundera över var ni står. Har vi mer att göra? Troligen.

Mörkt i skogen
Den 2 juli 2009.

Fungerande samverkan

Her precis fördjupat mig i konfliktens sociala dynamik och drivkrafter samt i teorier/modeller om förutsättningar för delaktighet och gemensamt lärande: Hur hänger samverkan och konflikt ihop?

Björk och al i samverkan
Lidingö, den 11 oktober 2011

Avbildat|LIV

Avbildat|LIV – är namnet på denna fotoblogg, är temat på min kommande utställning under Mullsjö International Photo Festival, är vad jag gjort i denna bild från gårdagen.

Aledal, Öland, den 1 juni 2011

De vita linjerna

Nu är naturen som den brukar var igen. Björkarnas vita stammar får nu åter dela uppmärksamhet med kondensstrimmorna från trafikflyget som är igång igen. Tänk vad skönt! Det känns ju aldrig riktigt när naturen sätter käppar i hjulen för oss.

De vita linjerna. Trekanten, Småland, den 25 april 2010.
(Bilden har genomgått rattskruvning vid RAW-konverteringen.)

Midvinterfirande

Denna snart årsgamla bild får symbolisera det som ursprungligen var anledning till vårt nordiska julfirande. Det vill säga innan julen kom att handla om gemensamma ansträngningar för att förbättra vår bruttonationalprodukt genom de solidariska handlingar som vår moderna köphysteri väl handlar om. För alldeles oavsett om det är Kristi födelse eller ett hederligt midvinterblot man vill fira så håller vi väl oss ändå fast i en värmande omtanke om vår omvärld, våra nära och om oss själva? 😉

En riktigt god jul och ett gott nytt år på er allesammans önskar jag er så här på årets kortaste dag!

Hur styrda är vi som fotografer?

TomasJärnetun20091107-_TJA9284

Om man ska försöka sätta fingret på ett ämne som verkar vara riktigt stort att diskutera inom naturfotobloggvärlden just nu så är det väl vår önskan om eller vår förmåga att skapa något eget. Att lyckas göra egna tolkningar av det vi ser och att använda bilden för att förmedla våra känslor inför en viss företeelse. Visst kan det många gånger vara svårt att säga om man lyckas nagla fast några unika fingeravtryck i sina egna bilder, för man ser helt klart på sina alster med andra ögon än andra gör. Ändå gror förhoppningen att det vi gör ska vara speciellt. Kanske handlar det om självförverkligande, kanske har man en förhoppning att man ska få en chans att synas i mängden, att helt enkelt få individuell bekräftelse. Men trots önskan om personliga uttryck hos många av oss ställer jag mig frågan hur styrda av regler, konventioner eller trender vi samtidigt är i vårt bildskapande?

Jag läste ett inlägg av Tomas Eriksson om våra tendenser som fotografer att ofta göra som alla andra gör och säger är riktigt. Det kom mig att börja fundera ytterligare på detta med fototeori. Jag tycker nog som många andra att det känns som en nödvändighet att känna till vissa grundläggande kompositionsformer (ja, jag har blivit lärd att inte skriva kompositionsregler). Den som hävdar att att dessa teorier om bildens eller bildformatets uppbyggnad inte är för mig och inte alls påverkar ens bilder tycker jag helt bortser från vad som faktiskt är seklers samlade skörd av mänsklig erfarenhet. Erfarenhet som nu inte bara emanerar från fotografin utan även är sprungen ur övriga konstformer. Jag hör till den skara som tycker att vi behöver denna kunskap om hur vi normalt tolkar bilder för att kunna förstå hur andra kommer att uppleva det vi gör. Och självklart är det så att när vi bär på denna medvetenhet kan vi berått mod välja att högaktningsfullt bortse från det som vissa kanske ser som styrande regler.

Varför inte ta ett litet avstamp till en fortsatt diskussion utifrån bilden ovan? Det är som ni alla ser ytterligare en i raden av trädpanoreringar. Jag skulle naturligtvis aldrig kommit på tanken att göra en sådan bild om det inte vore för att jag en gång sett det göras och att jag fått upp ögonen för tekniken. Betyder det faktum att det vid detta laget har producerats tonvis av denna typ av bilder då att jag ska hålla mig för god för att ge mig på motivet och tekniken? Nej, jag tycker ju som synes inte det. Även om man i dessa tider får betrakta bilden som konventionell och kanske till och med trendig, så är det ändå ingen annan som har gjort just bilden på detta sätt. Detta är och förblir min skörd. Jag är påverkad av den allmänna uppfattningen om hur en bild kompositionsmässigt eller på annat sätt får se ut och jag är påverkad av mina förebilder, javisst! Men det är min bild.

Skymningsdans, Trekanten, Småland, den 7 november 2009.