Biologisk mångfald i ropet – fast ändå inte

blåmes blue tit Blaumeise Parus caeruleus

Mellan hopp och förtvivlan
Blåmes (Parus caeruleus). Diptyk bestående av två dubbelexponeringar.
Trekanten, Småland, den 29 januari 2010

Klockan där borta över köksdörren tickar. Vi sitter i vårt varma och ombonade hem där vi känner oss så trygga och lyssnar. Lyssnar på ljud vi skapar själva och blir allt mer isolerade från den där främmande och gåtfulla naturen, som vi besöker på sin höjd en handfull gånger per år, om nu bara vädret tillåter vill säga.

När jordens befolkning ständigt ökar, ökar också andelen människor bosatta i städer och tätbebyggda områden som många gånger saknar en naturlig kontakt med den natur som i alla tider varit vårt hem och försett oss med livsutrymme och föda. Naturen blir till något främmande som vi i bästa fall bara har svårt att förhålla oss till och kanske i sämsta fall inte alls vet om. Inte kan man bry sig om något som man inte känner till. För fortfarande är vi många som säger oss veta att naturen alltjämt har en nödvändig roll att spela när det kommer till allas vår fortlevnad och att den därför kräver vår omsorg. Naturens tjänster behövs även för det moderna samhället och våra grannar bland växter och djur har såväl en egen livsrätt liksom en alldeles nödvändig betydelse för vår egen mänskliga vinnings skull.

På den internationella politikerarenan säger man sig vara medveten om detta och flera viktiga principbeslut har tagits under senare tid för att klargöra vikten av att vi lyckas rädda jordens fungerande ekosystem och dess biologiska mångfald.

Samtidigt är just den enskilda människan fjärmande från vår livgivande natur ett av de största problemen när det kommer till förståelse av de praktiska beslut som måste till. Beslut som ibland kan kännas obekväma för dig eller mig eller för våra plånböcker, men som är nödvändiga för våra barn.

Så hur blir det? Vartåt blåser vindarna? Samtidigt som rätt politiska beslut tas på en övergripande nivå är väldigt få beredda att satsa medel på de naturvårdsåtgärder som verkar nödvändiga. Samtidigt som det görs många storstilade insatser varje år till gagn för det vilda så trängs många arter ihop på de allt färre platser som finns kvar med fungerande natur. Det gäller även oss i Sverige och i Norden – vi som hör till de mest välbärgade folken på denna jord.

Klockan tickar…

Tillägg 2012-01-12:
I dag ger förresten regeringen ett uppdrag åt Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att beskriva Sveriges arbete med bevarande av biologisk mångfald utifrån bevarandemål för landmiljön i den strategiska planen för biologisk mångfald som antogs vid CBD:s partsmöte i Nagoya 2010. Jag tolkar det som att man vill veta om vi når upp till det som faktiskt är våra internationella åtaganden och som en större del av världens länder har ställt sig bakom.

Fortsätt läsa ”Biologisk mångfald i ropet – fast ändå inte”

I valet och kvalet

Vi befinner oss i en värld där vissa vill hålla fast vid allt gammalt och andra vill slänga allt detta på skräphögen. I mitten kan man sitta och fundera på om vi inte borde sträva mot någon sorts välbehövlig form av balans i våra liv. För lika mycket som vi behöver en sund form av ifrågasättande av gamla sanningar och dogmer, lika mycket har vi ett behov av en kontrasterande förmåga att koppla våra handlingar till vår personliga och mänskliga historia. Var stod mänskligheten om aldrig någon vågat trampa upp nya stigar? Och var befann vi oss om aldrig någon stått och hållit emot?

Det som är så spännande är att balansen mellan framåt- och bakåtsträvare säkert kan ha sin biologiska förklaring eftersom vi kan hitta exempel på samma spridda typer av beteenden hos djuren. Ta flyttfåglarna där det till exempel nära nog alltid finns en spridning i risktagande när det kommer till tidpunkten för flytten. Några individer tar på våren chansen att flytta till sina häckningskvarter så snart det bara går, med risken att bli drabbade av vädermässiga bakslag, bara för att vara säkra på att få vara först på plats. Andra är mer försiktiga och väntar till väderläget är mer stabilt, men riskerar då i stället att komma till redan fullbefolkade revir. Vem som gynnas bäst går inte att säga i förväg, utan det vet man först när häckningssäsongen är över.

Ha detta med dig i bakhuvudet innan du svänger i nästa vägskäl. Tänk också noga på att vägen är lång – betydligt längre än du kan överblicka – och det vore väl trevligt om det skulle finnas en framtid för oss även bortom nästa krön. Sakta därför ner på tempot, ta en stillsam funderare på vad du tycker är väsentligt här i livet, så ökar också möjligheten att framtiden blir just en möjlighet!

Orosmoln

orosmoln

Terje Hellesø har utmanat oss fotografer att fånga ”Mitt landskap” en vinterdag mellan jul och nyår. 

Nu blir ju inte alltid allt som man tänkt sig. Jag kom aldrig ut med kameran i mellandagarna. Men skam den som ger sig. Denna bild på mitt molnlandskap är taget på hemmaplan genom ett av mina öppna fönster när jag kom att fastna för den dramatiska himlen.

Efter första bilden på himlen kom en förbiflygande mes. Den missade jag… När nästa kom blev denna till. Så här är mitt landskap i Småland den 30 december 2008.