Vad fotar du?

kaninspillning rabbit droppings

– Hej! Jag ska också bli fotograf! Jag ska köpa mig en systemkamera när jag får lön.

– Jaha, OK… Vad tycker du om att göra för bilder då?

– Fashion. Mest fashion. Jag ska till New York – kanske ett tag till London först… Här är alldeles för litet. Det finns ingen framtid här om man ska bli känd.

– Jaha, och det är det som är målet? Att bli känd, menar jag.

– Ja. Vad fotar du?

– Jag? Ehh…

Man bland kaninspillning (Rabbit droppings)
Kalmar, Småland, den 23 juli 2014

Annonser

Ett av Sveriges mest rara djur

större ekbock (Cerambyx cerdo)

Det är en sån där kväll där värmen liksom aldrig tycks ta slut. Termometern visar fortfarande 24 grader fast klockan har passerat nio och skymningen är under intågande. Under de månghundraåriga gamla ekarna har inte solen nått på en god stund vilket gör att man nu vågar krypa fram. För även om man hör till de största av sitt slag, är man ändå liten nog för att behöva oroa sig för att bli någons kvällsvard. Men nu tar man sig fram, möter den värmande sommarluften och kan för första gången i livet sträcka på ben och antenner och ta in den omgivning som redan under flera år varit ens hem.

Större ekbock (Cerambyx cerdo)
Halltorps hage, Öland, Sweden, den 8 juli 2014

Jag hämtar lite mer information från åtgärdsprogrammet för krypet i fråga, med vännen och kollegan dr Hedin som författare:

Större ekbocken hör till skalbaggsfamiljen långhorningar (Cerambycidae). Den större ekbocken är i huvudsak en europeisk art. I Sverige är den funnen i Skåne, Blekinge, Halland, Småland och på Öland. Internationellt sett kan man konstatera att större ekbocken idag är sällsynt och starkt hotad i stora delar av Europa. Arten är utdöd i Belgien, Danmark, Holland, Luxemburg och Storbritannien. Larverna utvecklas under barken och i veden av levande, solexponerade jätteekar. Minskningen av artens livsmiljö och ett ökat avstånd mellan lokaler med lämpliga ekar är troliga huvudorsaker till artens tillbakagång. Igenväxning av ekdominerade betesmarker har sannolikt också bidragit.

I Europeiska unionens habitatdirektiv är arten upptagen både i bilaga II (djur- och växtarter av gemenskapsintresse vilkas bevarande kräver att särskilda bevarandeområden utses) och i bilaga IV (djur- och växtarter av gemenskapsintresse som kräver noggrant skydd). Större ekbocken är fridlyst och anges som akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan (som är en samlad bedömning av risken för att enskilda arter dör ut). Den enda kända nuvarande populationen finns i Halltorps hage på Öland.

Med brand på hjässan

brankronad kungsfågel Regulus ignicapilla

Precis som Sveriges Ornitologiska Förening rapporterar har sydöstra Sverige den senaste veckan ”drabbats” av ett omfattande inflog av kontinentala brandkronade kungsfåglar. Troligen har väderförhållandena varit sådana att många sträckande individer har fått mer eller mindre ofrivillig hjälp över Östersjön och alltså nu har siktats främst i Skåne, Blekinge, Öland och Gotland. Jag hade turen att få stöta samman med åtminstone tre små vänner på östra Öland under söndagen. Jag skriver åtminstone för de är svårräknade rackare de där. Ständigt på språng mellan grenar och kvistar. Svårfångade också. De flesta bilderna blev rent skräp och huvuddelen av alla skarpt avbildade fåglar hade ju den egenheten att de ville gömma sig bakom en eller flera pinnar från snåren de höll till i.  Det är också just därför jag valt ut just denna bild bland den stora bildskörd jag kom hem med. Definitivt inte den som bäst visar upp denna vackra fågel. Men väl den bild som jag tycker bäst symboliserar den brandkronade kungsfågeln. Eller åtminstonde de fåglar jag stötte ihop med.

brandkronad kungsfågel (Regulus ignicapilla)
Sandby skjutfält, Öland, den 23 mars 2014

En vintervisa

Tomas Järnetun-20140128_DSC8063-

Jag sörja, jag sörja, jag sörja väl må,
ty stjärnorna så kalla på himmelen gå
och frusen och kall är hela världen.
Och mänskorna de kämpa i drivor och snö
och vandra och gå och förfrysa och dö,
vart vandren I, vart leder denna färden?

De tycka sig se ljus långt på villande stig,
de skynda, de tänka att snart få värma sig
och finna goda vänner i gårde.
Och kommer en i vägen, så slå de honom ner
och domna sedan själva och vakna aldrig mer,
I mänskor, varen intet så hårde!

Gustaf Fröding, 1891
Kalmar, Småland, den 28 januari 2014