Mer ek (och text i repris)

TomasJärnetun20080608_TOJ7458

Jag ligger under den gamla eken.
Hon som kunde berätta så mycket om tiden långt före mig.
Hon är sliten – ihålig och med söndrig bark.
Ändå grönskar hon varje vår.
Jag undrar om hon gör det för sin egen skull?
Eller av omtanke om alla dem som vilar i hennes sköte?

 —

En bild på själva urmodern. Så som jag såg henne. Runt 1000 år efter hennes groning.

Kvilleken, Rumskulla, Småland, den 8 juni 2008.