En ljusnande framtid önskar jag er alla! Ska vi inte gemensamt hoppas att nästa solvarv blir tid för försoning och gemensamma armtag för en bättre plats att bo på. Jag tycker att vi ska kunna leva på hoppet!
Gemensam måltid
Vagnhärad, Södermanland, 30 december 2014
Hade för avsikt att fånga de stillsamt guppande höstlöven i kvarndammens mörka vatten. Väl hemkommen tycktes jag mig med mina lätt grumlade ögon kunna ana något ytterligare som lyckats smyga sig in i min bild. Kamouflagemästaren själv!
Trosaån, Vagnhärad, Södermanland, den 27 oktober 2014
Jag har följt henne hela vintern. Hon är inte så ensam som hon ser ut på denna bild. Hon har en kavaljer och hon har resten av gräsandsföljet som hållit samman hela vintern vid en av stans fåtaliga öppna vakar. Men hon är den enda som håller fast vid vinterdräkten…
Kalmar, Småland, den 2 april 2013
Mitt i planeten
Kalmar, Småland, Sweden, den 28 februari 2013
Påsken är en av våra större reshelger. Då flockas många vid landets resecentraler.
Så även jag – naturfotografen.
Resenären
Malmö centralstation, Skåne, Sweden, den 7 april 2012
Jag och döttrarna stötte idag på några vinterbadande polare som sade sig trivas alldeles utmärkt med det milda vädret.
Två par gräsänder
Vagnhärad, Södermanland, den 25 december 2011
I en tid av förändring
Kalmar, den 21 mars 2011
Jag känner ofta för att med kamerans hjälp försöka skildra händelser i naturen som kan ge känsla av lite vardagssurrealism à la Lars Tunbjörk. När jag stod vid en av kanalerna i stan och gjorde några traditionella bilder på rödklinten som blommar så grannt för tillfället lade jag märke till dessa gräsänder som tog sig en sväng. De hade kursen ställd mot vattenspeglingen av huset med de blå markiserna och jag kom direkt att tänka att jag skulle försöka fånga dem när de kommit att placera sig just där och kanske kommit att uppslukas en aning av speglingen. Resultatet blev en något udda ögonblicksbild som åtminstone inte jag gjort tidigare.
8 blå markiser med änder
Kalmar, den 18 augusti 2010
För någon vecka sedan tog jag en sväng för att kika lite på smådoppingarna som alltid håller till inne i stan under järnvägsbron där strömmarna gör att det fortfarande finns lite öppet vatten. Ganska omgående lägger jag märke till en gräsandshona som beter sig underligt ute på isen. Oftast ligger hon ned på isen och vajar långsamt fram och tillbaka på huvudet. Men ibland gör hon tafatta försök att resa sig upp, ramlar framstupa med näbben mot isen, flaxar med vingarna och lyckas faktiskt lyfta en meter innan hon kantrar och faller ned på rygg. Emellanåt kastar hon huvud bakåt i kramper precis som en spelande kniphane. Det är ju känt att fåglar kan drabbas av infektioner eller bristsymptom som slår på nervsystemet med kramper eller förlamningar som följd. Antagligen kan en hård vinter med födobrist förvärra situationen. För denna fågel är uppenbarligen slutet nära.
—————
Bilden blev mitt första val i Terje Hellesøs utmaning ”Veckans bild”.
Tomas Järnetun/N 
