In a world of contradictions

I veckan som gått har förra veckans vårflod så sakteliga mattats av. Än är det visserligen bra fart på det bruna vattnet i mina hemtrakter. I dag blev jag så fascinerad av hur olika färgskiftningar vattnet kunde ta då det blev genomlyst av solljuset vid ett fall ett stycke här hemifrån. En del gyllene bärnstensbrunt av alla humusämnen i vattnet, en del kallt silverblått av himlens speglingar och vissa partier rent blänkande vitt. Speglar i mitt tycke livets många motsägelser. Det varma och det kalla. Det rörliga och det statiska. Det levande och det döda.

I en värld av motsägelser. Ljungbyån, Krankelösa, Småland, Sweden, den 9 april 2010.

Rekommenderad musik: Craig Armstrong – Inhaler (As If To Nothing, 2002)

Uppdatering 2010-04-12: Bilden blev utvald som Veckans bild-bubblare av Terje på hans blogg. Tack för det, Terje!

Är naturfotografer en samling obotliga naturromantiker?

 

Det finns naturligtvis lika många olika skäl att fotografera natur som det finns naturfotografer. Något som troligen förenar i princip alla är ändå fascinationen och kärleken till det liv vi har omkring oss och som ju faktiskt också är en förutsättning för vår egen existens. Det kanske då inte är så märkligt när allt kommer omkring att så många människor känner för att skapa bilder som är riktiga sinnebilder för den natur vi önskar vi ständigt hade omkring oss. Naturfotografin fyller helt enkelt ett behov hos många fotografer liksom hos många bildbetraktare som lever i kontakt med naturen (eller med verkligheten i mina ögon).

När Göran Segeholm i en krönika i senaste numret av Kamera & Bild hävdar naturfotografins vacklande hälsa anar jag ett visst avståndstagande från genren som sådan. En öppen fråga är om det sker så mycket mer av utveckling inom exempelvis sport- eller porträttfotografin? Jag väljer nog ändå att tolka Görans ord som varande lite av en spark i ändan på en naturfotogenre som fortfarande engagerar många, även icke-fotografer, men som ändå naturligtvis mår väl av ett stadigt mått av fortlöpande utveckling. Och detta finns ju!

Sedan är det en sak att många, inklusive en annan, nog skulle vinna på att försöka tänka mer idébaserat för att skapa bilder som är mer än bara enstaka utsnitt ur en vacker natur. Och som Göran är inne på i sin krönika att i naturbilderna också utveckla en tydligare koppling mellan mig som människa och min natur.

Nu går vi ut och trampar upp nya spår till naturfotografins ära.
Och fortsätter vara naturromantiker!

Bilden är från Ljungbyån, Småland, den 9 september 2008.

—

Fler kommentarer till Görans krönika hittar ni här:

• Nic Kruys – En kur för naturfoto och naturvården!
• Magnus Lindbom – Är naturfotografin på väg att dö?
• Johhny Buchwald – Naturfotografins död..?