Avbildningssjukan

Det är väl ganska naturligt att man som fotograf lever med en över tiden vacklande inspirationslåga. Ibland finns den bara inte där. Även om man kanske fortfarande fotograferar så kan man under dessa perioder få en känsla av att det inte riktigt vill sig. Det som är så intressant är att samtidigt är man funtad på det viset att ögonen ändå letar motiv mer eller mindre ständigt – och det såväl med eller utan kamera. För potentiella bildmotiv finns det ju överallt, på de mest oanade platser och vid de mest oanade tillfällen. Sedan är det en helt annan sak att man vid alla dessa tillfällen inte lyckas med konststycket att skapa bilder som betyder något för en själv eller för någon annan. Det lyckas i varje fall inte jag med. I stället hör jag nog till dem som ofta har ett allt för skjutglatt avtryckarfinger och jag önskar att jag tog det lite mer lugnt och lät varje enskild bild få lite större eftertanke. Håller fortfarande på att träna!

Jag tänker att en sak som skiljer en hyfsad fotograf från en som är mer än hyfsad är just detta med förmågan att utifrån en given bildidé eller ett givet fotoögonblick skapa sitt fotografi. En skicklig fotograf har ofta förmågan att transformera sina bildidéer till färdiga alster. Vi övriga må lyckas ibland. När man går igenom sin digra bildskörd kan man hitta en del bilder man känner sig nöjd med eller kanske till och med sådana som är riktigt bra. Men ofta handlar det också i ärlighetens namn om rena tillfälligheter och slumpens skördar. Men visst är det nu så att man med medvetenhet och ihärdighet kan höja sin egen ribba, det märker man om inte annat när man tar sig för att gå tillbaka ett par år i sitt eget bildarkiv. Denna resa är inte fel att göra ibland! Varje nytt fototillfälle är ju också ett träningspass som leder oss framåt i vår personliga fotografiska utveckling – så vill i varje fall jag se det.

Men tillbaka till de där ständigt motivsökande ögonen – det är väl bara att slå fast att man trots allt är smittad av den elaka ”avbildningssjukan”. Tror inte DEN går att träna bort…

Tallar pekar finger åt varandra”. Trekanten den 12 juni 2010.

Ni som för övrigt kan ha missat följande gamla inlägg ska definitivt läsa vad Malin Hellesø skriver i Alla barn har en fotografs ögon. Tänkvärt.

Mina naturfotografiska förebilder…

Avtryck. Lindö, Skäggenäs, Småland, maj 2007.

Allas vår naturfotomissionär Terje Hellesø har utmanat oss att göra en sammanställning över tio personliga naturfotografiska förebilder.

Jag börjar från början. Viking Olsson var en av pionjärerna bakom bildandet av Naturfotograferna. Jag hade honom som biologilektor på gymnasiet i Nyköping under hans sista år innan hans pensionering. Tyvärr insåg jag inte då vilken auktoritet inom såväl svensk naturfotografi som ornitologi man hade bakom katedern. Det var först senare som jag kom att studera hans fotoböcker med fokus främst på vårt fågelliv. Minns också de goda omdömen han gav ett av mina elevarbeten – trots alldeles urusla fotoillustrationer. Men mitt intresse för biologin och naturvården smörjde han.

Jag minns annars inte så många namn som fanns med tidigt i mitt fotoliv, då jag istället redan hade börjat gå min egen väg och liksom bara fotografera det som råkade komma framför kameran. Jan Lindblad, Ingmar Holmåsen och Ingemar Lind är ändå några namn att nämna som jag vet att jag läste böcker och såg bilder av.

Senare kom jag att inspireras av flera av det stora och kända svenska namnen inom modern svensk naturfotografi. Jag kommer främst att tänka på Peter Gerdehag, Jan Grahn, Tore Hagman, Jan-Peter LahallJan Töve hör väl också till denna skara även om jag hittat honom först på senare tid. Töve har kommit att bli en av mina absoluta favoritfotografer. Han klarar också av att skapa texter som bär upp hans fotografier till en i mina tycken fulländad helhet.

Detta är en konst som även Jörgen Schön och Lars Andreas Dybvik behärskar. Dessa hör till de naturfotografer som jag på senare år har kommit att lära känna genom Internet, vår numera dominerande källa till information. Fler namn jag kan lyfta fram som riktiga inspiratörer på nätet är Bilal Chebaro, Tommy Vikars, Mona Öhman, Magnus Persson, Peter Thållen och Magnus Lindbom.

Jag inser numera att jag varit ganska begränsad i mitt fotointag. 😉 Det finns inte många av de internationellt stora namnen som jag kan säga att jag har detaljstuderat och inspirerats av. Anledningen tror jag är att jag känner mer för bilder med en hög igenkänningsfaktor. Handlar det om naturfotografi vill jag allra helst se miljöer och arter som jag är bekant med och som jag själv har en rimlig chans att möta med min kamera. Men visst, jag är beredd att tänka om här – att helt enkelt öppna ögonen även för helt annan fotografi. Ska jag ändå nämna några internationella namn som jag uppskattar så kan jag nämna Lee Miller, Ansel Adams, Pål Hermansen, Frans Lanting… (fyller på med fler allt eftersom.)

Helt andra fotogenrer då? Ja, Jens Assur har ju som få fotografer tagit sitt fotograferande till en ny nivå och på ett hedervärt sätt försökt att skapa debatt kring viktiga samhällsfrågor, främst i hans senaste projekt ”Hunger”. Lars Tunbjörks komiska vardagssurrealism tilltalar mig ofta. Tänk vad spännande att utveckla mer sånt i naturfotografin. Fram för lite mer crossover-produktion helt enkelt. Pål Hermansen ovan är den förste jag kommer att tänka på i detta sammanhang, men antagligen finns det ju fler namn. Tipsa mig gärna!

Nämnde jag Terje Hellesø? Jo, det var visst där jag började. 🙂 Jag har följt Terje sedan Naturen som fotomotiv kom i mina händer. Det var en viktig lärobok och inspirationskälla för mig vad gäller grunderna i naturfotografin. Numera har hans respektlösa, eller otvingade kanske är ett bättre ord,  inställning till naturfotografin kommit att smitta av sig än mer. Hans innerliga passion för den personliga bilden är jag naturligtvis numera också drabbad av. Min största förebild och då inte minst vad gäller just inställningen till fotograferandet.

Det blev visst fler än tio namn som lämnat avtryck…

Inspiratörer: Jan Töve

20090814-_TJA4225

Ibland drabbas man av att ett möte med ett konstnärligt verk, oaktat om det nu handlar om bild, text eller musik, som liksom en hästspark i mellangärdet fullkomligt tar andan ur en.

Jag hade i veckan turen att springa på Jan Töves första bok ”Speglingar” på stans antikvariat. Hans fotografikonst är ju välbekant för många och ur denna har väl även jag hämtat en del inspiration tidigare. Vad som däremot var en överraskning för mig, som nu inte haft någon av hans böcker i bokhyllan tidigare, var med vilken skärpa och elegans han också lyckas förvalta språket. Boken har en undertitel: Fotografier och texter och det är också så att boken balanserar mellan dessa uttryckssätt som jag upplever som jämlika och lika starka.

Jag tillåter mig att återge några korta rader från essäen med namnet Skördetid. Här finns ett innehåll som jag tycker passar så bra in på den tid vi nu befinner oss i.

Snart vidgas också den stora skuggan. Jorden lutar sig bort från solen och sommaren plockas ner bit för bit. Jag spar mina sommarfragment i en vacker kartong: ”Öppnas till vintern” står det på locket. Varsamt ställer jag ner den på längtans blå hylla och går med tillförsikt en ny årstid till mötes.
(Jan Töve, 1996)

Jag hoppas innerligt att dessa lånade rader ger fler naturfotografer, nej förresten, människor lust att låta Jan Töves verk inspirera. Speglingar är fylld av innehållsrik och vacker prosa av detta slag. Sen var det ju det här med de fantastiska fotografierna…

Inspiratörer

Så otroligt många kompetenta naturfotografer vi har i detta land! Vissa av dem har möjlighet att verka professionellt, andra är ambitiösa amatörer och ytterligare några lever i gränslandet däremellan. Jag måste säga att jag blir särskilt imponerad när man stöter på fotografer som lyckas väva in sina bilder i ett sammanhang – oavsett om det handlar om bokproduktion, bildspel eller tankeväckande bildtexter i en fotoblogg. Just förmågan att klä känslor och funderingar i ord som balanserar bildskildringar och vice versa är något jag kan avundas dem med förmågan.

Jag har börjat samla några inspiratörers namn i blogg- och länklistorna till höger. Nu senast kom jag att läsa Jörgen Schöns tänkvärda krönika ”Tillvarons mosaik”. Existensiella funderingar som alltid är lika aktuella. Läs den och botanisera bland hans fantastiska bilder!