Min namne Tranströmer

dag o natt

Först av allt måste jag slå fast att jag inte alls hör till dem som kan min svenska lyrik. Jag kom nog inte mycket längre än till gymnasietidens obligatoriska inblickar i storheter som Gustaf Fröding, vars dikter jag fortfarande uppskattar.

Så vad gör man då en sömnlös oktobernatt när nyheten om den nya nobelpristagaren kablats ut i världsmedierna om inte att söka efter lämpliga ingångar till den uppmärksammade. Jag fastnade snabbt för dessa rader:

En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om.

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.

Minnena ser mig av Tomas Tranströmer (Det vilda torget 1983)

Dag och natt, natt och dag
Natt och dag (Melampyrum nemorosum), Botiza, Rumänien, den 15 juni 2011

Inspiratörer: Jan Töve

20090814-_TJA4225

Ibland drabbas man av att ett möte med ett konstnärligt verk, oaktat om det nu handlar om bild, text eller musik, som liksom en hästspark i mellangärdet fullkomligt tar andan ur en.

Jag hade i veckan turen att springa på Jan Töves första bok ”Speglingar” på stans antikvariat. Hans fotografikonst är ju välbekant för många och ur denna har väl även jag hämtat en del inspiration tidigare. Vad som däremot var en överraskning för mig, som nu inte haft någon av hans böcker i bokhyllan tidigare, var med vilken skärpa och elegans han också lyckas förvalta språket. Boken har en undertitel: Fotografier och texter och det är också så att boken balanserar mellan dessa uttryckssätt som jag upplever som jämlika och lika starka.

Jag tillåter mig att återge några korta rader från essäen med namnet Skördetid. Här finns ett innehåll som jag tycker passar så bra in på den tid vi nu befinner oss i.

Snart vidgas också den stora skuggan. Jorden lutar sig bort från solen och sommaren plockas ner bit för bit. Jag spar mina sommarfragment i en vacker kartong: ”Öppnas till vintern” står det på locket. Varsamt ställer jag ner den på längtans blå hylla och går med tillförsikt en ny årstid till mötes.
(Jan Töve, 1996)

Jag hoppas innerligt att dessa lånade rader ger fler naturfotografer, nej förresten, människor lust att låta Jan Töves verk inspirera. Speglingar är fylld av innehållsrik och vacker prosa av detta slag. Sen var det ju det här med de fantastiska fotografierna…