Not Business as Usual…but Business Beyond the Line…

Please take a moment to hear what Dr. Karl-Henrik Robért, one of Sweden’s foremost cancer scientists and the founder of The Natural Step, a non profit organization founded with the vision of creating a sustainable society has to say.

Fokus på skogen

Fokus på skogen

När vi tar en tur utanför vår trygga lilla hemmiljö, ut i den omgivande vilda skogen, kan det vara värt att tänka på att det vi ser inte är natur, det är djur och arter som hör hemma i en natur, en natur som inte längre existerar, annat än i någras tankar, eller…?

P1:s Kaliber har i dagarna granskat det svenska skogsbruket. FN har förresten utsett år 2011 till ”International year of the Forests”.

Fortsätt läsa ”Fokus på skogen”

Miljöhänsyn vid föryngringsavverkning av skog

I ett stramt formulerat PM från Skogsstyrelsen daterat 2011-04-11 kan man läsa följande:

Miljöhänsyn vid föryngringsavverkning
– resultat från Skogsstyrelsens Polytaxinventering (P1), avverkningssäsong 1998/1999-2009/2010

Skogsstyrelsens uppföljningar visar att miljöhänsynen förbättrades avsevärt under 1990-talet, framförallt under början och mitten av perioden. Under 2000-talet har enligt våra mätningar, denna starkt positiva trend avstannat. För avverkningssäsongen 2007/2008-2009/2010 bedöms ca 63 % av den avverkade arealen klara vår uttolkning av lagens krav, vilket innebär en försämring jämfört med tidigare år. (länk)

Vill man skulle man kunna formulera samma sak med orden:
37% av alla avverkningar i de svenska skogarna under de senaste 11 åren kan betraktas som olagliga.

Det betyder samtidigt att man inte har nått upp till Skogsstyrelsens och skogsnäringens gemensamma och föga ambitiösa miljömål att till 2010 skärpa sig så att minst 89 % av den föryngringsavverkade arealen skulle uppfylla skogsvårdslagens krav på natur- och kulturmiljöhänsyn. Eller som en kollega till mig uttryckte sig angående denna målsättning: ”Visst är det intressant att ha som mål att 89% av avverkningarna ska vara lagliga. Inga nollvisioner här inte”.

Nu skriver vi år 2011 och vi är upplysta om vår omvärlds miljöproblem på ett sätt som vi aldrig tidigare varit. Borde inte det märkas tydligare?

Vi sticker huvudet under vingarna
Kalmar, Småland, den 4 april 2011

Vintervila

Tids nog kommer det dagar med sol och värme, liv och rörelse, glädje och pirr. Nu kan vi nöja oss ytterligare en tid med den stilla ro och avkoppling som vintern och kylan ger förutsättningar till.

Herr Gårman (inte)
Kalmar, Småland, den 20 januari 2011

Räddningen för jordens arter?

Jag refererade häromdagen till WWF:s Living Planet Report 2010 – den ledande kartläggningen av planetens tillstånd. Som vi alla vet så är vi långt från att nå våra mål om att hejda förlusten av biologisk mångfald på denna vår jord och mycket, för att inte säga allt, beror på våra mänskliga resursutnyttjanden. På många håll är vi helt enkelt för många och på andra håll (läs hos oss) lever vi konstant över våra gemensamma tillgångar. Vårt sätt att leva – äta, resa och konsumera – må ha en positiv inverkan på våra kortsiktiga ekonomiska kalkyler och tillväxtbarometrar, men gräver allt djupare sår i planeten, om än inte bara hemma hos oss i vår relativt friska och sköna nord så åtminstone därifrån vi hämtar våra produkter. Jag menar – hur många vet eller vill veta att den rent vita och näringsriktiga, men konventionellt framtagna svenska mjölken inte bara ger starka ben och öppna svenska landskap, utan också orsakat skövlade Sydamerikanska regnskogar på grund av de sojaplantager som anlagts för att täcka våra kossors behov av proteinrikt kraftfoder? Den snabba ökningen av sojaodlingar i Sydamerika innebär dessutom, enligt Miljöförbundet Jordens Vänner, att ursprungsfolk och småbönder fördrivs från sina marker och att hälso- och miljöfarliga bekämpningsmedel förstör vattendrag och ökar fallen av cancer och förgiftning hos plantagearbetarna.

På högsta FN-nivå är visserligen frågan om vår biologiska mångfald högaktuell. Flera medier (bl.a. DN) rapporterar i dagarna om det kommande möte i Nagoya i Japan 18–29 oktober som sker inom ramen för FN:s mångfaldskonvention. En ny räddningsplan för jordens ekosystem och arter är målet på agendan. Dessutom ingår ett system med indikatorer som visar om man går framåt eller bakåt i räddningsarbetet. Man har tagit lärdom av tidigare mål som lades fast redan 1992, men där just denna sistnämnda bit saknades.

Man kan vara positiv eller negativt inställd till hur stora möjligheter det egentligen finns att rädda fungerande ekosystem med dess arter på vår jord. Ekosystem och arter som vi alla i mer eller mindre hög grad är beroende av. Om inte annat som livförsäkring i vår föränderliga tid. Att värlens ledare har frågan uppe på sin dagordning måste i alla fall ses som hoppfullt. Man må ha sina funderingar kring möjligheterna till praktiska resultat, men alternativet att problemen helt sopades under mattan är ju bara så mycket sämre.

Nu är det helt enkelt upp till allas vår medvetna eller omedvetna dumhet! Och vilken är värst?

Ugglans öga
Kattuggla (Strix aluco), Öland, den 25 april 2009

De vita linjerna

Nu är naturen som den brukar var igen. Björkarnas vita stammar får nu åter dela uppmärksamhet med kondensstrimmorna från trafikflyget som är igång igen. Tänk vad skönt! Det känns ju aldrig riktigt när naturen sätter käppar i hjulen för oss.

De vita linjerna. Trekanten, Småland, den 25 april 2010.
(Bilden har genomgått rattskruvning vid RAW-konverteringen.)

Än är inte höstens färger skingrade

TomasJärnetun20091012-_TJA8275

Nej, sanningen är väl att de kommer att ligga kvar ett bra tag till.

Jag skrev för en tid sedan om hur medvetenheten och kopplingen till vår natur har förändrats på senare tid (tidigare inlägg). Ett uppenbart och alldeles påtagligt tecken på detta är hur det börjar att se ut i skogar, parker, längs gatur och vägar runt omkring oss. Skräp överallt! Mycket beror naturligtvis på att många av oss inte längre bryr oss. Det är inget problem att jag slänger lite skräp för det kommer ju alltid någon efter mig och städar upp. Men hur galet är inte detta sätt att tänka. Jag är alltid ansvarig för konsekvenserna av mina egna handlingar. Och jag tror att de flesta vill skriva under på att det är ett problem när vi sprider skit omkring oss.

Jag vet också att detta är något som fått Stiftelsen Håll Sverige Rent att verka med förnyad kraft.

Kalmar, den 12 oktober 2009.

Hur ser ni på världen?

TomasJärnetun20090924-_TJA6874-2

Ser ni ljuset på himlen?
Eller ser ni bara de mörka trädstammarna?

Ser ni en skövlad skog?
Eller ser ni naturvårdshänsyn?

Ser ni fem individer som inte längre finns?
Eller ser ni livsutrymme för fler?

Ser ni slutet?
Eller ser ni en början?

Hur ser ni på min bild?
Hur ser ni på världen?

Döda tallar. Harbymo, Småland, den 24 september 2009.

Eken – en central figur i södra Sveriges landskap

TomasJärnetun20090716-_TJA0313

Jag ligger under den gamla eken.
Hon som kunde berätta så mycket om tiden långt före mig.
Hon är sliten – ihålig och med söndrig bark.
Ändå grönskar hon varje vår.
Jag undrar om hon gör det för sin egen skull?
Eller av omtanke om alla dem som vilar i hennes sköte?

 —

Ni känner till eken. Ni känner till att en gammal ek står i särklass bland svenska träd, ja även bland svenska naturmiljöer, vad gäller artrikedom. Man brukar säga att runt 1.500 arter är mer eller mindre beroende av eken eller övriga invånare. Växter och djur som har stor betydelse för många andra arter kallas ibland för nyckelarter. Eken är den enskilda svenska art som bäst fyller upp detta epitet.

Man brukar också säga att jätteträden, och då främst jätteekarna, är en ansvarsmiljö för Sverige. I det nationella åtgärdsprogrammet för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet beskriver man att jord- och skogsbruket under 1800- och 1900-talet kraftigt reducerade förekomsten av europeiska jätteträd. Därför finns det i stort sett inga jätteträd kvar i Centraleuropas slättområden. Fortfarande finns det emellertid kvar vissa större förekomster framförallt i England och Sverige och då huvudsakligen av ek. Sveriges roll i ett internationellt perspektiv och behovet av att skydda och sköta jätteekar och andra jätteträd är betydligt större än vad vi tidigare förstått.

För situationen är sådan att fortfarande hotas många gamla ekar och värdefulla eklandskap av olika skäl. Det handlar om så olika orsaker som skogsbruk, felaktig skötsel av ekhagmarker (såväl avsaknad av röjningar som för kraftiga sådana), sjukdomar och exploateringar. På lite längre sikt är det överskuggande problemet att det saknas ekar som fått växa upp för att kunna bli framtida efterträdare till de jätteekar vi har kvar och som stadigt blir färre till antalet. För några år sedan bedömdes minskningen av antalet grova jätteträd uppgå till 0,5-1 procent årligen.

Det genomförs ändå stora insatser för att uppmärksamma värdena knutna till ekarna. Åtgärdsprogrammet ovan har upprättats. Man har främst i Östergötland utvecklat samverkansformerna med markägare och djurhållare för att långsiktigt klara skötseln av eklandskap. Igenvuxna marker har restaurerats. Inventeringar av jätteträd har genomförts på många håll. Allt för att samla kunskap om de värden vi har. Som så många gånger är ofta okunskapen det största hotet. Tillsammans med dumheten…

Skrivet 2009, det proklamerade naturens år.

 —

Ung hagmarksek.
Kalmar, Småland, den 16 juli 2009.