Idag i terrorns efterdyningar

image

Idag vaknade vi upp till terrordåd och undantagstillstånd. Igår var det flyktingsituationen, men även allt snabbare smältande Grönlandsisar, fortsatt skövling av skogar när och fjärran, illegal jakt på utrotningshotade djur och okontrollerad spridning av multiresistenta bakterier. I morgon kommer säkert mer – det kan handla om effekterna av människans ohejdade spridning av kemikalier eller en förestående global ekonomisk depression. Europa och världen står inför så många hot och utmaningar att det är svårt vara hoppfull. Till detta kommer kanske vår personliga livssituation med överarbete i en stressad vardag eller frustration över något vi saknar. Ändå är det tilltron till att det ska gå att finna lösningar vi måste klänga oss fast vid. Nu mer än någonsin. Vad är egentligen alternativet?
Även om vi som individer har naturligt svårt att fokusera på mer än en fara åt gången är jag övertygad om att vi måste orka se problemen framför oss. Se dem, för att sedan kunna göra det bättre i våra liv genom att styra vårt beteende och genom de val vi gör. Det kommer krävas uppoffringar. Och ork. Och mod. Men lyft fram viljan till positiv förändring. Börja med att bry om dig själv genom att börja tänka på din omgivning. Lyft blicken, helt enkelt!

Kram på er!

Tillsammans
avenbok (Carpinus betulus)
Rönnerum – Abbantorps naturreservat, Öland

Och kampen och mödan rullar vidare /The fight and the struggle rolls on

Bild

Nyhetsflödet speglande de ständigt återkommande bevisen för människans tillkortakommanden blandas med vittnesmålen om naturens fortsatta kamp och utveckling. 

En effekt av tallens blomning/An effect of the pine flowering
Kalmar, Småland, Sweden, den 24 maj 2014

Rekommenderat musikval: Träd, gräs och stenar – Folkets lok i obeveklig rörelse

Sanningen om vår svenska skog

Man kan förstå att ett folk av bleka nöden drivs till att härja sin natur. Som de hungrande bönderna i Amazonas. Det är tragiskt i klassisk mening; det finns inget val. Att göra samma sak för marginalvinstens skull, av ignorans eller för att hålla ihop en regering, förtjänar inte epitetet från det antika dramat. Det är bara häpnadsväckande.

Maciej Zaremba

(Slutreplik i Maciej Zarembas utomordentliga artikelserie ”Skogen vi ärvde” publicerad i Dagens Nyheter.)

En sorts skog (A kind of a forest)
Kalmar, Småland, Sweden, den 6 februari 2012

Continue reading ”Sanningen om vår svenska skog”

Risktagande

Det sista ljuset

I tidningen Miljöaktuellts nyhetsbrev hittar jag följande lilla blänkare för en länkad artikel.

Gen bakom multiresistenta bakterier frodas i Delhis dricksvatten
Stora mängder av genen NDM-1, som bidrar till bakteriers multiresistens mot antibiotika, har hittats i Delhis dricksvatten. Något som kan få allvarliga globala konsekvenser.
Länk till artikeln

Vi har miljölarm och vi har miljölarm. Stora och häftiga katastofer med gott nyhetsvärde brukar fortfarande i dessa tider kunna få fart på mången medieuttröttad medborgare. Fördelen, om man nu kan ta detta ord i användning i det här sammanhanget, är naturligtvis att vi alla och envar konstant behöver bli upplysta om situationen i vår omvärld och hemma hos oss själva. Kunskap ger makt och en möjlighet att själva påverka och försöka ändra på missförhållanden i vår omgivning. Nackdelen med dessa ständigt återkommande larmrapporter är just det faktum att vi blir mättade. Ropas det på vargen allt för ofta tar vi inte längre varningsropen på allvar oavsett hur relevanta de än må vara. Det är nog i många fall en rent biologiskt betingat överlevnadsstrategi att bortse från vissa risker som vi utsätts för i våra liv och i vår vardag. Tänk bara hur svårt det är att oroa sig för olycksrisken bakom ratten eller när vi gör något roligt som utövar någon av våra favoritsporter eller dansar omkring på lätt onyktra ben. Trots att förnuftet borde säga att detta är mer riskfyllt än den där luftfärden i stålfåglar där man är i helt i händerna på obekanta piloter och nyckfulla vädergudar.

Inte heller sker det ju några allvarliga olyckor eller naturkatastrofer just där man själv bor. Det vet man eftersom det passerat så många lugna och fridfulla dagar sedan det hände sist. Ett mannaminne är som bekant väldigt kort. Inte kommer vi att drabbas av några allvarliga epidemier, översvämningar, stormar, bränder eller kärnkraftshaverier. Inte vi inte. Risken för detta måste ju närmast vara försumbar som en stor tänkare sa. Det betyder som den initierade vet att den är så liten att den finns inte, fast bara lite.

Men när vi i trygga nord trots allt riskerar utbrott av främmande nya influensor blir det mediadrev, samtidigt som våra gamla hederliga bakteriestammar, i enlighet med artikeln ovan, snart kan komma att ha utvecklat antibiotikaresistens efter allt för oförsiktig användning av dessa medel inom sjukvård och inom läkemedels- och  livsmedelsindustrin, det är inte riktigt samma heta stoff. Något säger mig att vi kan ha silat myggor och svalt kameler.

Det sista ljuset
Horns udde, Öland, den 8 april 2011

Underkastelsen

Var med några kollegor i kväll och såg Stefan Jarls ödesmättade och mycket träffsäkra dokumentär ”Underkastelsen”. En film om vårt kemikaliesamhälle och vår mänskliga framtid. En mörk berättelse som enligt utsago håller hög vetenskaplig sanningshalt. En film alla borde se. Alla borde tvingas se. Tyvärr…

Än är inte höstens färger skingrade

TomasJärnetun20091012-_TJA8275

Nej, sanningen är väl att de kommer att ligga kvar ett bra tag till.

Jag skrev för en tid sedan om hur medvetenheten och kopplingen till vår natur har förändrats på senare tid (tidigare inlägg). Ett uppenbart och alldeles påtagligt tecken på detta är hur det börjar att se ut i skogar, parker, längs gatur och vägar runt omkring oss. Skräp överallt! Mycket beror naturligtvis på att många av oss inte längre bryr oss. Det är inget problem att jag slänger lite skräp för det kommer ju alltid någon efter mig och städar upp. Men hur galet är inte detta sätt att tänka. Jag är alltid ansvarig för konsekvenserna av mina egna handlingar. Och jag tror att de flesta vill skriva under på att det är ett problem när vi sprider skit omkring oss.

Jag vet också att detta är något som fått Stiftelsen Håll Sverige Rent att verka med förnyad kraft.

Kalmar, den 12 oktober 2009.