Färglös

I vårsolens skarpa sken kan man ibland känna sig aningen slö och färglös. Kanhända är det en moteffekt till följd av den långa vinterns avsaknad av tallkottskörtelstimuli som blir tydlig nu när melatonintillförseln åter börjar strypas för att vi tvärtom ska hålla oss mer vakna än tidigare. För man får ju hoppas att färglösheten inte är ett tecken på någon djupare personlighetskaraktär. I stället sätter vi vår förhoppning till att man snart, som naturen i övrigt, åter kommer att blomma ut och grönska. Se bara på sandödlan – vid denna tid har hannarna snart genomgått sitt årliga förvandlingsnummer och börjat lysa i klaraste grönt.
Bara en sån sak!

Solbadande sandödla. Björnö naturreservat, Småland, den 25 april 2010.

Dom små liven…

20090321-_tja4746

…vaknar visst nu. Tror vi hade upp mot tio grader idag, åtminstone där det var lä. Det passar ju alla kräldjur som hand i handsken och liggande i lä i solskenet fann jag denna skogsödla. Vi sprang på både en svart huggorm (finns på bild, men ingen bra bild), två skogsödlor (varav en på denna bild) och en sandödla (hade för bråttom för bild denna gång) under en kort vårtur till den sedvanliga betesmarken.