Samhällen där gruppen är viktigare än individen verkar skapa problem.
Men där egoismen frodas är det lika illa.

skata (Pica pica)
Kalmar, Sweden, den 25 oktober 2015

Ur gömmorna

Jag försöker verkligen. Men det är så svårt. Med jämna mellanrum gör jag en ansats och kommer kanske en bit på vägen, men då har samtidigt saker hunnit hända som gjort behoven än större. Håller du jämna steg med urgallringen av bildarkivet?

Arkivskata (Archived Magpie)
Pica pica, Trekanten, Småland, Sweden. 2006.

(Ser att man hade lite svårt att bemästra uppskärpningen så här i början av den digitala karriären. Om du inte ser skärpeartefakterna – bra! Då har vi ju inget bekymmer. Eller så har jag kanske hunnit lägga upp en ”nyframkallad” version.)

En bild utan ljud II

Sen kom jag hem och grannarna var hemma…

Kalmar, Småland, den 22 september 2011

Att blicka framåt…

att blicka framåt
att gå vidare
känns bättre
än alternativet
att bli fast
i det förgångna

men bättre ändå
är nog
att göra som de
som ibland kallas
mindre utvecklade
– att leva nu

Vagnhärad, Sörmland, den 2 augusti 2011

Det är väl tillåtet att längta?

Hoppas nu vid alla närvarande gudar att detta inte kommer att tas på fel sätt… Hehe!

Med den där skatan som vittne
Algutsboda, Småland, den 24 september 2007

Längtan ut

Och det hände sig vid den tiden att en förmodad ungskata blev lite för kaxig och tog sig in på vår delvis inglasade altan i sin jakt efter något ätbart. Jag blev uppmärksammad av ett sjuherrans liv när skatan villade bort sig och inte hittade ut. Det var faktiskt lika mycket liv på skatorna utanför i deras samaritiska upprördhet över sin instängda kamrats belägenhet. Efter en kort stund blev den ensamme sittande vid ett av fönstren och tittade längtansfullt ut på sina fränder. Ytterligare en kort stund senare så var den ändå ute. Ute i friheten.

Trekanten, Småland, den 16 juni 2007.
(Svartvit konvertering och lätt korn pålagt i efterhand.)

Pica pica pica

Terje hade vänligheten att placera mina tre skator (Pica pica pica) som Veckans bild på sin blogg i morse. Han varnade mig sedan för att inte bli för stöddig detta till trots. Då känner han mig ännu dåligt – jag är alldeles för god för att vara stöddig! 😉

—

Ibland händer det att man lyckas fånga en verklighet, även om den är snabb och denna dag var det grannskapets skator på tapeten. Med inte så lite tur lyckades jag fånga tre, i vad jag tror var en syskonskara, på en och samma bild. Det är kanske en smaksak, men jag tycker nog att dynamiken mellan de tre fåglarna blir betydligt mer spännande genom denna beskärning till ett kvadratiskt format.

Pica pica pica
Trekanten, Småland, den 12 oktober 2005

Ensidigt fotografi

Det känns som det blivit lite ensidigt fotograferande på sistone. Mycket snö och is (undrar varför) och en hel del vinterfåglar (undrar varför). Därutöver har det blivit en hel del avlövade träd och buskar (ni vet – jag undrar varför). Därför kommer här en bild av helt annan typ som jag döpt till:

Sydvästlig vind 6 m/s. Trekanten, Småland, den 29 mars 2010.

Skatfavoriter

Vet inte om skatan är en favoritfågel precis, men den gör sig bra på bild! Jag plockade ut denna skatbild som min bästa fågelbild när Terje Hellesø nu uppmanade oss bloggläsare att göra det. Om det sen verkligen är min favorit, det beror ju alldeles på. Det kanske är några av följande skator om du frågar mig en annan dag…

…eller det kanske inte ens är en skata…

Skatans evolutionära utveckling

Men, frågar sig då vän av ordning efter att ha studerat det förra inlägget, är inte detta tänkt att vara en bildblogg? Jo, visst är detta avsikten.

Jag vill bara fortsätta mitt evolutionära resonemang med att kungöra resultaten av mina egna empiriska studier i ämnet, vilka kommit att inrikta sig mot de olika taxa av skata som uppehåller sig i mitt hemområde. Efter idogt studerande har det visat sig att inte mindre än fem för vetenskapen tidigare helt okända varianter av skata här står att finna. Fler dyker dessutom upp så fort man tänker till, så här rör det sig om höghastihetsevolution. Det handlar vid sidan av nominatformen av skata (Pica pica) om följande (enligt egen namngivning, vilken ännu inte helt vunnit full vetenskaplig acceptans ska tilläggas):

skorp (Pica corax) – stor svart skata med en v-formad stjärt stor som ett dasslock.
skuv (Pica bubo) – svårsedd, men sitter uppe hela nätterna och hostar.
skarv (Pica crocorax) – liknar nominatrasen, men har ett avvikande beteende genom att den har för vana att sitta på hustaken med utsträckta vingar och se otäck ut.
skara (Pica ararauris) – skata som vill vara en ara. Förefaller vara en anpassning till de årligt återkommande karnevalsfirandena här i byn. Dessa brukar främst utmärka sig genom ponnyridning och sockervaddsförsäljning. Byfirandena alltså! För bild på fågeln, se nedan.

Skara (Pica ararauris)

……. 
Så, då var man på banan igen efter tidigare virrande i djuplodande filosofiska och bildlösa funderingar…