Ljus och mörker

Trots allt flödande solljus. Trots all våryster småfågelsång. Trots alla blommande vitsippor, slånbuskar och fruktträd. Trots all omtänksamhet.
Trots allt smyger sig också annat på.

Fruktträden står i blom
Kalmar, den 1 maj 2012

Annonser

Mänsklighetens baksida

Idag går våra tankar till vårt grannland Norge och alla de som drabbats av mänsklighetens allra mörkaste baksida. Medvetna handlingar som denna för att skada och döda oskyldiga får en att bli mer än lite trött på denna mänsklighet…

Bilden är från den 10 juli 2011.

Ett ögonblick

På väg hem. Uppflugen på en p-skylt som kastar sin skugga mot husväggen en kråka. En bild. Den lyfter. En bild till. En skugga till.

Parkerad.
Kalmar, den 26 oktober 2010.

Tillägg den 1 nov 2010: Bilden blev till en bubblare i Terje Hellesøs Veckans bild-tävling 1-7 nov. Kul!

Bakgrund till bilden: Min bild kommer från veckan då jag av en händelse fick syn på en kråka som satt uppflugen på en skylt när jag var på hemväg. Skylten och kråkan och de omgivande träden kastade sin skugga mot husfasaden. När kråkan ganska omedelbart tog till vingarna var skuggorna kvar…

Det är alltså en form av naturanpassad gatufotografi i detta fall. Lite fascinerande tycker jag det är hur mycket man tycker sig kunna läsa ut av en bild som i sanning är ett riktigt snapshot. Samtidigt är jag medveten om att bilden knappast kan betecknas som lättsmält.

Eftersom skuggorna till höger i bild inte ville rymmas inom bildvinkeln med det objektiv jag använde har jag gjort ett litet minipanorama och förlängt bredden genom att kombinera två bilder tagna i snabb följd.

Vem är vem? Vem är jag?

Jag gjorde bilden böjd alldeles framför den unga skrattmåsen där den slagit sig ned på en stentrappa i parken. Dess tre skepnader som bygger upp bilden är på många sätt ett självporträtt, utan att jag för den skull använt mig själv.

Vem är vem? Vem är jag?
Kalmar, Småland, den 10 augusti 2010.

Mina naturfotografiska förebilder…

Avtryck. Lindö, Skäggenäs, Småland, maj 2007.

Allas vår naturfotomissionär Terje Hellesø har utmanat oss att göra en sammanställning över tio personliga naturfotografiska förebilder.

Jag börjar från början. Viking Olsson var en av pionjärerna bakom bildandet av Naturfotograferna. Jag hade honom som biologilektor på gymnasiet i Nyköping under hans sista år innan hans pensionering. Tyvärr insåg jag inte då vilken auktoritet inom såväl svensk naturfotografi som ornitologi man hade bakom katedern. Det var först senare som jag kom att studera hans fotoböcker med fokus främst på vårt fågelliv. Minns också de goda omdömen han gav ett av mina elevarbeten – trots alldeles urusla fotoillustrationer. Men mitt intresse för biologin och naturvården smörjde han.

Jag minns annars inte så många namn som fanns med tidigt i mitt fotoliv, då jag istället redan hade börjat gå min egen väg och liksom bara fotografera det som råkade komma framför kameran. Jan Lindblad, Ingmar Holmåsen och Ingemar Lind är ändå några namn att nämna som jag vet att jag läste böcker och såg bilder av.

Senare kom jag att inspireras av flera av det stora och kända svenska namnen inom modern svensk naturfotografi. Jag kommer främst att tänka på Peter Gerdehag, Jan Grahn, Tore Hagman, Jan-Peter LahallJan Töve hör väl också till denna skara även om jag hittat honom först på senare tid. Töve har kommit att bli en av mina absoluta favoritfotografer. Han klarar också av att skapa texter som bär upp hans fotografier till en i mina tycken fulländad helhet.

Detta är en konst som även Jörgen Schön och Lars Andreas Dybvik behärskar. Dessa hör till de naturfotografer som jag på senare år har kommit att lära känna genom Internet, vår numera dominerande källa till information. Fler namn jag kan lyfta fram som riktiga inspiratörer på nätet är Bilal Chebaro, Tommy Vikars, Mona Öhman, Magnus Persson, Peter Thållen och Magnus Lindbom.

Jag inser numera att jag varit ganska begränsad i mitt fotointag. 😉 Det finns inte många av de internationellt stora namnen som jag kan säga att jag har detaljstuderat och inspirerats av. Anledningen tror jag är att jag känner mer för bilder med en hög igenkänningsfaktor. Handlar det om naturfotografi vill jag allra helst se miljöer och arter som jag är bekant med och som jag själv har en rimlig chans att möta med min kamera. Men visst, jag är beredd att tänka om här – att helt enkelt öppna ögonen även för helt annan fotografi. Ska jag ändå nämna några internationella namn som jag uppskattar så kan jag nämna Lee Miller, Ansel Adams, Pål Hermansen, Frans Lanting… (fyller på med fler allt eftersom.)

Helt andra fotogenrer då? Ja, Jens Assur har ju som få fotografer tagit sitt fotograferande till en ny nivå och på ett hedervärt sätt försökt att skapa debatt kring viktiga samhällsfrågor, främst i hans senaste projekt ”Hunger”. Lars Tunbjörks komiska vardagssurrealism tilltalar mig ofta. Tänk vad spännande att utveckla mer sånt i naturfotografin. Fram för lite mer crossover-produktion helt enkelt. Pål Hermansen ovan är den förste jag kommer att tänka på i detta sammanhang, men antagligen finns det ju fler namn. Tipsa mig gärna!

Nämnde jag Terje Hellesø? Jo, det var visst där jag började. 🙂 Jag har följt Terje sedan Naturen som fotomotiv kom i mina händer. Det var en viktig lärobok och inspirationskälla för mig vad gäller grunderna i naturfotografin. Numera har hans respektlösa, eller otvingade kanske är ett bättre ord,  inställning till naturfotografin kommit att smitta av sig än mer. Hans innerliga passion för den personliga bilden är jag naturligtvis numera också drabbad av. Min största förebild och då inte minst vad gäller just inställningen till fotograferandet.

Det blev visst fler än tio namn som lämnat avtryck…