Ett eget planetarium

Jupiter och Venus i skymningsljus

Inte var det många andra som tog chansen att titta på våra planetgrannar i kväll. Jag var ensam människa på de öländska sjömarkerna i alla fall. Men vad vet jag, de kanske gick att beskåda från annat håll också…

Jupiter och Venus
Runstens sjömarker, Öland, Sweden, den 14 mars 2012

Svensk skogsbruk satt under internationell lupp

Bild

I den amerikanska nättidskriften Yale Environment 360 som utges av Yale School of Forestry
& Environmental Studies
 hittar vi en artikel med titeln Sweden’s Green Veneer Hides Unsustainable Logging Practices. Firlansfotografen Erik Hoffner sätter de amerikanska ögonen på det svenska skogsbrukets misslyckande med att nå uthållighet och att bevara skogens biologiska mångfald. Inte nog med detta; National Geographic snappade upp artikeln och gjorde också en nätartikel om våra svenska skogar. Så här skriver Erik själv:
”My investigative report and images from Sweden on the problems with logging of the boreal forests there were published by Yale Environment 360 in December, here, and the story was picked up by National Geographic later in the month. Their online news division asked me to write something about it for their site, which appeared here, and that got a lot more eyeballs on the issue. A huge honor.”

Läs själva och fundera över var ni står. Har vi mer att göra? Troligen.

Mörkt i skogen
Den 2 juli 2009.

Jag har skådat ljuset

ljus med förhinder

Jag har skådat ljuset. Eller snarare skådat rätt in i laserljuset. Eller snarare jag har fått laserljus rätt in i ögat.

Två dagar av laseroperationer inklusive en gasinjektion för att komma till rätta med en mindre näthinneavlossning på ena ögat. Ögat har både känts och sett ut som om det varit i slagsmål. Ser fortfarande dimmigt på det felande ögat och har en mörk gasbubbla som far runt där inne som en nervös svart amöba. Men behandlingen gick visst bra till slut, så det litar jag på är riktigt. Jag är tacksam för att snabb hjälp finns att få.

Jag ser ljuset – om än med vissa förhinder.

Horns kungsgård, Öland, den 9 april 2011

Ibland är verkligheten närmast overklig

Kalmar gästhamn

Var tidigare i kväll ute och gick tillsammans med yngsta dottern när vi passerade gästhamnen i Kalmar med Linnéuniversitetets lokaler och slottet i bakgrunden. Skymningsljuset spred lila HDR-toner över det spegelblanka vattnet. 137 maneter svävade fram i hamnbassängen – allt enligt dottern.

Icke-HDR
Kalmar hamn, Småland, den 16 september 2011

Risktagande

Det sista ljuset

I tidningen Miljöaktuellts nyhetsbrev hittar jag följande lilla blänkare för en länkad artikel.

Gen bakom multiresistenta bakterier frodas i Delhis dricksvatten
Stora mängder av genen NDM-1, som bidrar till bakteriers multiresistens mot antibiotika, har hittats i Delhis dricksvatten. Något som kan få allvarliga globala konsekvenser.
Länk till artikeln

Vi har miljölarm och vi har miljölarm. Stora och häftiga katastofer med gott nyhetsvärde brukar fortfarande i dessa tider kunna få fart på mången medieuttröttad medborgare. Fördelen, om man nu kan ta detta ord i användning i det här sammanhanget, är naturligtvis att vi alla och envar konstant behöver bli upplysta om situationen i vår omvärld och hemma hos oss själva. Kunskap ger makt och en möjlighet att själva påverka och försöka ändra på missförhållanden i vår omgivning. Nackdelen med dessa ständigt återkommande larmrapporter är just det faktum att vi blir mättade. Ropas det på vargen allt för ofta tar vi inte längre varningsropen på allvar oavsett hur relevanta de än må vara. Det är nog i många fall en rent biologiskt betingat överlevnadsstrategi att bortse från vissa risker som vi utsätts för i våra liv och i vår vardag. Tänk bara hur svårt det är att oroa sig för olycksrisken bakom ratten eller när vi gör något roligt som utövar någon av våra favoritsporter eller dansar omkring på lätt onyktra ben. Trots att förnuftet borde säga att detta är mer riskfyllt än den där luftfärden i stålfåglar där man är i helt i händerna på obekanta piloter och nyckfulla vädergudar.

Inte heller sker det ju några allvarliga olyckor eller naturkatastrofer just där man själv bor. Det vet man eftersom det passerat så många lugna och fridfulla dagar sedan det hände sist. Ett mannaminne är som bekant väldigt kort. Inte kommer vi att drabbas av några allvarliga epidemier, översvämningar, stormar, bränder eller kärnkraftshaverier. Inte vi inte. Risken för detta måste ju närmast vara försumbar som en stor tänkare sa. Det betyder som den initierade vet att den är så liten att den finns inte, fast bara lite.

Men när vi i trygga nord trots allt riskerar utbrott av främmande nya influensor blir det mediadrev, samtidigt som våra gamla hederliga bakteriestammar, i enlighet med artikeln ovan, snart kan komma att ha utvecklat antibiotikaresistens efter allt för oförsiktig användning av dessa medel inom sjukvård och inom läkemedels- och  livsmedelsindustrin, det är inte riktigt samma heta stoff. Något säger mig att vi kan ha silat myggor och svalt kameler.

Det sista ljuset
Horns udde, Öland, den 8 april 2011