Har idag fått ny anledning att fundera på livets förgänglighet. En tanke går därför till alla som lämnat oss.
En naturlig följdtanke (efter en arbetsdag med diskussioner kring ett mer än lovligt korkat förslag som inte för mänskligheten ett dugg framåt) blir då vad man istället kan göra för att få ut mer av det liv vi nu lever. Hur komma bort från alla missriktade prioriteringar? Varför inte börja med att lova ut mer omtanke till vår omgivning och våra jämlikar?
Att lyfta sådant som är vackert och sprider en känslomässig stimulans är väl också en sorts omtanke? Jag har med andra ord ytterligare argument för att fortsätta fotografera vår natur…