När ensam inte betyder ensam

I det allt tätnande mörkret står jag och betraktar det öppna landskapet. Ovanför mig får de tre vakna planeterna snart sällskap av himlavalvets alla diamanter. Här där inget artificiellt ljus når förmår de tränga genom. I allt det mörka tar övriga sinnen vid. Doften av havet jag hör men inte längre ser blandas med den från det torra fjolårsgräset bland tuvorna i den öländska sjömarken. Sångsvanarna som samlats för natten ger sin kvällssymfoni, uppbackade av nyanlända tofsvipor som tycks känna sig fram med vingspetsarna i den allt tätnande natten. Den kyliga vårluften biter lätt i kinderna. När två rävar skriar åt varandra känner jag att jag inte är ensam.

Kväll i Runstens sjömarker, Öland, Sweden, den 14 mars 2012

I vissa landskap fastnar landskapsbilderna lättare

TomasJärnetun20090728-_TJA1657-2

Vad jag menar är att i öppna och storskaliga landskap, som i detta fall på östra Ölands strandängar, blir landskapsmotiven ofta mer uppenbara. Sedan är det en helt annan sak att bilderna inte alltid uppenbarar sig för den skull. Jag kan känna att jag skulle behöva fler träningspass för att känna mig riktigt hemma i landskapsfotografin, den i många stycken mest komplicerade delen av naturfotografin.

Gryning vid Runstens sjömarker, Öland, den 28 juli 2009.