It takes two…

Dansande svanar - Dancing Swans

Svandans
Kalmar, Småland, den 8 november 2011
(8 exponeringar och Photoshop)

Rekommenderat musikval: Kate Bush – Never Be Mine (Director’s Cut 2011)

Fyra stenar och en svan

Man ser inte genast skillnad
på stenblock och knölsvanar
i det böljande, blåa vattnet.

Några flyger och lägger sig i viken
– de är knölsvanar.

Andra blir kvar och och söker sin föda i vattnet
– de är också knölsvanar.

Andra återigen ligger stilla kvar i vattnet
– de är troligen stenar.

(Travesti på Anna Rydstedts dikt Bedömning)

Fyra stenar och en svan.
Kalmar, den 5 augusti 2010.

(Det är inte första gången jag är inne på detta motivområde…. Jämför gärna denna.)

Bedömning

Man ser inte genast skillnad
på småsten och gråsparvar
i den nysådda, svarta åkern.

Några flyger och sätter sig i nypontörnet
– de är gråsparvar.

Andra blir kvar och trippar i åkern
– de är också gråsparvar.

Andra återigen ligger stilla kvar i åkern
– de är troligen stenar.

Anna Rydstedt, 1928-1994.
Ur diktsamlingen Dess kropp av verklighet, 1976.

Björnen sover, björnen sover, i sitt lugna bo…

Många bilder må vara ordentligt genomtänkta, men lika många är sprungna ur rena tillfälligheter.

När jag gick och luftade mig i vintersolen bland de övervintrande fåglarna i stadsparken såg jag plötsligt hur de tre sothönorna rundade svanen. Upp med kameran för en snabb ögonblicksbild. Sen var ögonblicket borta…

”Ringlek med tre sothöns och en trekvarts svan”. Kalmar den 26 februari 2010.

Ett fruset ögonblick

20090404-_tja6469

I lördags morse vandrade jag längs stranden vid Sandbergen, mellan Färjestaden och Mörbylånga på västra Ölandskusten. En och annan ejderflock drog mot norr genom det lugna Kalmarsund. Det var inga stora mängder men det kanske rörde sig om något tusental på ett par timmar. Likafullt en härlig känsla att känna ejdrarnas vårlust smitta av sig. Gravänderna for omkring i några par och förgyllde min tillvaro med sin blotta närvaro och sin vackra uppenbarelse i det klara morgonljuset. Ute från sundet hördes alfåglarna ligga och utbringa sin så typiska vårsång. ”A a-aulí, a a-aulí”.

Jag stod också länge och kikade på en svanfamilj. De två föräldrarna och deras tre fjolårsungar höll sig tätt samman för att ömsom leta mat och ömsom vila. Ja, hanen fick inte så mycket vila. Han hade fullt upp att hålla koll på de två andra paren 50 meter i vardera riktningen, som ständigt hade förmågan att komma för nära. Ibland räckte det med en stöddig uppsyn och uppställda vingar. Ibland kröp han ihop liksom för att signalera vredesmod. Ibland, som på bilden ovan, blev det till små korta utfall mot de inkräktande hannarna. Den enda han inte brydde sig om var undertecknad. Men det är klart – vem orkar bry sig om en figur som ömsom står med blicken stadigt fäst mot överflygande fågelflockar och ömsom ligger på alla fyra med ögon stirrande på strandbrinkens nyss utslagna tussilagor? Han visste nog vad han gjorde…!

Brukar alla doppa?

20090201_tja1432-2

Jag tänker självklart på den brännheta och smått livsavgörande frågeställningen om fåglar brukar fika eller inte. Denna kvartett knölsvanar från tidigare i dag hade i varje fall fixat doppat.

Jag återkommer med fler existensiella frågor och funderingar så snart jag kläckt dom…

4x½ knölsvan
Kalmar, Småland, den 1 februari 2009.