Med en varm tillönskan om synnerligen behagliga helger

god jul slånlav

Vi skriver så december anno 2011. I södra Sverige lyser vintersnön ännu med sin frånvaro, detta i bjärt kontrast till förhållandena för precis ett år sedan. Den naturligt sinnade fotograf som vill önska alla sina vänner en God Jul och ett likaledes Gott Nytt År får nu finna aktuella helgmotiv på annat sätt än invid närmsta snötyngda gran som annars kan vara brukligt.

Slånlavsdraperad ek
Stensö, Kalmar, Småland, den 18 december 2011

Sverige, den 30 april 2010

Den unge pojken visar upp sitt mod genom att kasta stenprojektiler in i infernot av eld.
Tänk vad bra han har det…

Trekanten, Småland, Sverige, den 30 april 2010.

I vissa landskap fastnar landskapsbilderna lättare

TomasJärnetun20090728-_TJA1657-2

Vad jag menar är att i öppna och storskaliga landskap, som i detta fall på östra Ölands strandängar, blir landskapsmotiven ofta mer uppenbara. Sedan är det en helt annan sak att bilderna inte alltid uppenbarar sig för den skull. Jag kan känna att jag skulle behöva fler träningspass för att känna mig riktigt hemma i landskapsfotografin, den i många stycken mest komplicerade delen av naturfotografin.

Gryning vid Runstens sjömarker, Öland, den 28 juli 2009.

Att resa med kartors hjälp

TomasJärnetun_Ismanstorps-borg499

Kommer här med lite länktips till alla er som tycker det är roligt att resa med kartors hjälp. Det passar nog också er som vill få lite hjälp på traven att planera för nya naturfotoäventyr eller bara vill plocka fram en karta för att ni ska hitta rätt i nya och okända marker. 

Ni känner alla till Google Maps och karttjänsterna från Eniro och Hitta. Men vill man nå detaljerade kartor från hela Sverige, eventuellt kryddade med skyddade naturområden (nationalparker, naturreservat, kulturreservat och djur- och växtskyddsområden), rekommenderar jag denna sida:
http://gis.lst.se/lanskartor/ 
(sidan kan vara tung att öppna för långsamma uppkopplingar, testa då nedanstående version i lite lägre upplösning)
http://gis.lst.se/lanskartor/default_precss.asp

Bakgrundskartorna här är Lantmäteriets välkända väg-, terräng- respektive fastighetskartor, allt beroende på vilken skala man väljer att zomma in sig i.

Än mer information kan man få tag på via följande sida, som rent layoutmässigt kanske inte är lika rolig. Man kan dock för många naturreservat etc. plocka fram beslutshandlingar som innehåller beskrivningar över områdena.
http://sn.vic-metria.nu/skyddadnatur/indexKarta.htm
Tjänsten beskrivs här:
http://www.naturvardsverket.se/sv/Arbete-med-naturvard/Skydd-och-skotsel-av-vardefull-natur/Skyddad-natur/

Vill man sedan få information om närmare en miljon fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar i landet kan man kika på denna sida:
http://www.raa.se/cms/fornsok/start.html

Flygbild över Ismanstorps fornborg, Öland. Dia från sommaren 1995.

Håller vi svenskar på att tappa vår verklighetsförankring?

skog trollskog

Vi svenskar (eller nordbor för den delen) brukar ju ofta kalla oss för ett naturälskande folk. Ur vissa synvinklar kanske detta fortfarande stämmer, men saker och ting förändras fort. Man behöver bara gå en generation tillbaka i tiden för att landa i ett Sverige där var och varannan människa hade en mer tydlig koppling till landsbygden och livet nära naturen. Var man inte själv uppvuxen på landet, så hade man åtminstone föräldrar som var det. Eller så hade man släkten kvar på landet som man med familjen om somrarna åkte och besökte. Fanns inte släkt att tillgå så hade man i varje fall det där sommartorpet som man kanske lånade eller hyrde under någon vecka.

Det var där och då man hjälpte till med höskörden, badade, fiskade och letade efter bär i skogen. Man lärde känna omgivningarna. Man hittade de där smultronställena som man sedan med välbehag tänkte tillbaka på under följande mörka vintermånader. Det var bilder, ljud och dofter som lagrades djupt i medvetandet och som på ett eller annat sätt kom att prägla oss som människor. Det var de solvarma smultronen i vägkanten som man stoppade i sig under en paus på cykelturen. Det var den fuktiga mossan i skogen som sviktade så skönt under fötterna på skogspromenaderna. Det var de torra, frasiga lavhällarna med vassa instuckna tallbarr som nakna fötter kämpade mot på vägen till stranden. En strand som bjöd på väldoft av friska uppspolade blåstångbälten eller från grönskande snår av pors, beroende på var i landet man befann sig. Kort sagt; man hade en relation till den alltid närvarande naturen. Naturen var lika självklar som, i ett annorlunda Sverige idag, en fungerande bredbandsuppkoppling är.

Numera är huvuddelen av befolkningen bosatt i större eller mindre städer. Vi fyller inte längre på samma sätt som tidigare vår vardag och vår fritid med spontana utomhusaktiviteter, utan drunknar istället i ett allt mer accelererande informationsflöde som vi stillasittande översköljs av på hemmaplan. Då spelar det mindre roll att det finns forskning som tydligt visar att vi mår bra av att vara ute i naturen och att det påverkar vår hälsa positivt. Vi har lyckats bygga upp ett mentalt eller ett praktiskt motstånd inför vår närvaro med naturen. Naturen blir bara en kuliss som man lika gärna kan ta del av på zoo, via naturfilmer på TV eller på sin höjd genom att blicka ut genom bilfönstret under någon av livets alla transportsträckor.

Det som oroar inför framtiden är att när relationen till naturen inte länge är lika självklar för en stor del av vår befolkning kommer inte heller förståelsen för att det är viktigt att bevara naturen att finnas. Samtidigt riskerar naturen att enbart bli någonting för ett fåtal frälsta, oavsett om det handlar om en i antal tynande landsortsbefolkning eller ”upplysta” naturvårdsakademiker som båda upplever sig kämpa mot en vägg av bristande förståelse för naturens värden i samhället. Det är lika olyckligt vilket som.

Men lyssna nu! Det är faktiskt så att mycket av den natur du precis läst om fortfarande finns kvar. Det finns en plats i naturen just för dig, där du kan få uppleva verkligheten. Där du kan få känna vad livet handlar om och vad det är som är nödvändigt för att just du ska kunna leva vidare. Du andas väl? Du behöver väl mat och vatten? Det är kanske inte så självklart som du tror att detta för alltid bara finns att hämta närhelst du behöver det.

Och säg mig till sist, vad har just du för skäl för att inte vistas ute i naturen?
Det är nämligen något som både du och den behöver!

Skogens själ
Trollsjön, Västergötland, den 2 juli 2009