En känsla…

Rotade runt bland bilderna i arkivet, då jag insåg att denna speglar mig ganska väl denna kväll. Det visste jag inte när jag gjorde bilden…

T allen
Gothemhammar, Gotland, den 31 juli 2008

Rekommenderat musikval: Thomas Newman – Any Other Name

Öppen för tolkning

Man skulle kunna säga att en bild skapas först när den tolkas av sin betraktare.

Eller från ett mer vetenskapligt perspektiv enligt docent Anders Marner, Institutionen för estetiska ämnen, Umeå Universitet: ”När man betraktar en bild så blir den ett varseblivningsobjekt som inte är identiskt med det konkreta objekt som är lika med t.ex. tavlan som materiellt ting. Bilden konkretiseras i enlighet med den estetiska norm som råder i mottagarsituationen.”

Jag undrar då vad denna säger? På ren svenska…

Myrtall.
Knuthöjdsmossen, Västmanland, den 26 september 2010.

Avbildningssjukan

Det är väl ganska naturligt att man som fotograf lever med en över tiden vacklande inspirationslåga. Ibland finns den bara inte där. Även om man kanske fortfarande fotograferar så kan man under dessa perioder få en känsla av att det inte riktigt vill sig. Det som är så intressant är att samtidigt är man funtad på det viset att ögonen ändå letar motiv mer eller mindre ständigt – och det såväl med eller utan kamera. För potentiella bildmotiv finns det ju överallt, på de mest oanade platser och vid de mest oanade tillfällen. Sedan är det en helt annan sak att man vid alla dessa tillfällen inte lyckas med konststycket att skapa bilder som betyder något för en själv eller för någon annan. Det lyckas i varje fall inte jag med. I stället hör jag nog till dem som ofta har ett allt för skjutglatt avtryckarfinger och jag önskar att jag tog det lite mer lugnt och lät varje enskild bild få lite större eftertanke. Håller fortfarande på att träna!

Jag tänker att en sak som skiljer en hyfsad fotograf från en som är mer än hyfsad är just detta med förmågan att utifrån en given bildidé eller ett givet fotoögonblick skapa sitt fotografi. En skicklig fotograf har ofta förmågan att transformera sina bildidéer till färdiga alster. Vi övriga må lyckas ibland. När man går igenom sin digra bildskörd kan man hitta en del bilder man känner sig nöjd med eller kanske till och med sådana som är riktigt bra. Men ofta handlar det också i ärlighetens namn om rena tillfälligheter och slumpens skördar. Men visst är det nu så att man med medvetenhet och ihärdighet kan höja sin egen ribba, det märker man om inte annat när man tar sig för att gå tillbaka ett par år i sitt eget bildarkiv. Denna resa är inte fel att göra ibland! Varje nytt fototillfälle är ju också ett träningspass som leder oss framåt i vår personliga fotografiska utveckling – så vill i varje fall jag se det.

Men tillbaka till de där ständigt motivsökande ögonen – det är väl bara att slå fast att man trots allt är smittad av den elaka ”avbildningssjukan”. Tror inte DEN går att träna bort…

Tallar pekar finger åt varandra”. Trekanten den 12 juni 2010.

Ni som för övrigt kan ha missat följande gamla inlägg ska definitivt läsa vad Malin Hellesø skriver i Alla barn har en fotografs ögon. Tänkvärt.

Hur ser ni på världen?

TomasJärnetun20090924-_TJA6874-2

Ser ni ljuset på himlen?
Eller ser ni bara de mörka trädstammarna?

Ser ni en skövlad skog?
Eller ser ni naturvårdshänsyn?

Ser ni fem individer som inte längre finns?
Eller ser ni livsutrymme för fler?

Ser ni slutet?
Eller ser ni en början?

Hur ser ni på min bild?
Hur ser ni på världen?

Döda tallar. Harbymo, Småland, den 24 september 2009.

det som en gång varit

TomasJärnetun20050801

Jag har ju inte den blekaste aning om vad Mona tänkte när hon tog sin bild, men jag har kanske varit i närheten? Detta är ju inte alls samma bild, det är inte det jag försöker påskina. Men jag kom direkt att tänka på denna min bild när jag såg hennes, just för att jag tycker att så mycket av känslan i bilderna ligger nära varandra. Spännande hur det kan bli.

Talleben. Gnisvärd, Gotland, den 1 augusti 2005.