Märkt av livet

svampar stöttar varandra

När man kommit en bit upp i åren är vi alla märkta av livet på ett eller annat sätt.
Skulle man anse sig som perfekt så är det bara ett bevis på att man inte är det.

Märkta, men märkta tillsammans
Kalmar, Småland, den

Naturfotografen och hans omgivning

20090111_tja04391

Läser precis i Terje Hellesøs blogg där han lyfter två ambitioner lämpliga för den normalfuntade naturfotografen att ta till sitt hjärta. Det handlar om att glädja andra och om att lyfta naturfotografin.

Han skriver : “…se det som mål att sprida glädje till andra. Det är nog den viktigaste missionen som alla människor borde leva efter.”
Fler måsten är kanske inte precis vad jag känner att jag behöver just nu. Men även om detta visserligen också är ett måste, så är kanske det allra viktigaste av dem, eller hur?

Att sedan efter bästa förmåga försöka lyfta naturfotografin gör jag också mer än gärna. Exakt hur det för egen del ska kunna ske återstår väl att se, men jag delar ambitionen. Inte minst för att jag tror att naturfotografin har så mycket att göra för att upprätthålla eller väcka en större allmän insikt att vi och vårt sätt att leva faktiskt påverkar den natur som vi inte bara omger oss med – utan också lever mitt i och är beroende av. All utveckling vi ser idag är ju tyvärr inte positiv eller framåtskridande och ska vi nå bättring måste definitivt denna insikt till.

Tilltalande naturbilder kan, om de fyller sin funktion väl, fungera mer än som vacker utfyllnad och ögonfägnad. Jag tror att de också kan fungera både som väckarklockor och som stöd för djupare insikter om vad som borde vara riktiga prioriteringar i våra liv.

De små och stora stenarna i den småländska stenmuren från dagens fotopromenad får symbolisera insikten att vi är beroende av varandra och jaget bara utgör en liten del av den stora helheten. Glöm inte det…