I fjärran och nära

Fjärran, bakom utsträckta armar, tornar mörka moln.
Nära, är tiden då grönska åter råder.

Kalmar, Småland, den 22 april 2016

Den gamla grå

Jag känner mig genast iakttagen när jag kliver in i den gamla hagmarken. Först på avstånd och något sporadiskt, sedan mer ihärdigt allteftersom jag långsamt vandrar framåt i sommarkvällen. Inte förrän jag stannar till vid den äldsta och mest omfångsrika gamla damen inser jag. Hon är tyst men ändå inte helt nöjd, det känner jag. Och jag förstår hennes misstänksamhet. Alla har inte varit snälla mot henne. Jag ser det på hennes sargade skepnad.

ek (Quercus robur), den 16 juli 2015
Värsnäs, Kalmar, Småland, Sweden

Ett av Sveriges mest rara djur

Det är en sån där kväll där värmen liksom aldrig tycks ta slut. Termometern visar fortfarande 24 grader fast klockan har passerat nio och skymningen är under intågande. Under de månghundraåriga gamla ekarna har inte solen nått på en god stund vilket gör att man nu vågar krypa fram. För även om man hör till de största av sitt slag, är man ändå liten nog för att behöva oroa sig för att bli någons kvällsvard. Men nu tar man sig fram, möter den värmande sommarluften och kan för första gången i livet sträcka på ben och antenner och ta in den omgivning som redan under flera år varit ens hem.

Större ekbock (Cerambyx cerdo)

Halltorps hage, Öland, Sweden, den 8 juli 2014

—

Jag hämtar lite mer information från åtgärdsprogrammet för krypet i fråga, med vännen och kollegan dr Hedin som författare:

Större ekbocken hör till skalbaggsfamiljen långhorningar (Cerambycidae). Den större ekbocken är i huvudsak en europeisk art. I Sverige är den funnen i Skåne, Blekinge, Halland, Småland och på Öland. Internationellt sett kan man konstatera att större ekbocken idag är sällsynt och starkt hotad i stora delar av Europa. Arten är utdöd i Belgien, Danmark, Holland, Luxemburg och Storbritannien. Larverna utvecklas under barken och i veden av levande, solexponerade jätteekar. Minskningen av artens livsmiljö och ett ökat avstånd mellan lokaler med lämpliga ekar är troliga huvudorsaker till artens tillbakagång. Igenväxning av ekdominerade betesmarker har sannolikt också bidragit.

I Europeiska unionens habitatdirektiv är arten upptagen både i bilaga II (djur- och växtarter av gemenskapsintresse vilkas bevarande kräver att särskilda bevarandeområden utses) och i bilaga IV (djur- och växtarter av gemenskapsintresse som kräver noggrant skydd). Större ekbocken är fridlyst och anges som akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan (som är en samlad bedömning av risken för att enskilda arter dör ut). Den enda kända nuvarande populationen finns i Halltorps hage på Öland.

Ett riktigt Gott Nytt År

Stora delar av mänskligheten delar in livet i solvarv och om jag inte är felunderrättad så räknar många med att vi strax klarat av ännu ett sådant och genast svävar vidare på nästa. Det kommer bara att bli bättre va? Det hoppas vi på. Lycka till alla läsare och vänner!

Jag skickar med en bild från Öland igår. Ett tjuvstartande nyårsfyrverkeri, där den kämpande decembersolen just gjort sitt för dagen, och nu långsamt sänker sig bakom björkarna.

Aledal, Öland, den 30 december 2013

Med stöd av Simone

I de kraftiga vindbyar som stormen Simone bjöd på fann jag denna björkmadam inbegripen i en hänförande dans.

Trekanten, Småland, den 28 oktober 2013

Kvarsläntrare

Jag funderar över vad den väntar på. Antagligen har det milda höstvädret gjort beslutet om flykten ut i den okända världen, bortanför hittills kända horisonter, så mycket svårare. Snart kommer nog ändå tiden då valet inte är något val längre.

Ung stare (Sturnus vulgaris)
Horsö, Småland, den 20 oktober 2013

Med öppen bländare

Inte kan man låta bli att ha kameran med sig även om man är ute och ränner med ögonen fulla av pupillvidgande droppar så att man knappt inte ser något för allt flödande ljus. Vidöppen bländare med andra ord.

Blommande surkörsbär (Prunus cerasus)
Kalmar, Småland, den 16 maj 2013

Okvistfritt

Det tog visst i lite igår.

Kalmar, Småland, den 20 feb 2013

Vinterattacken!

Efter ett första trevande försök kom så den slutliga attacken. Plötsligt slog den bara till och var över oss.

Vinterattacken
Ljungbyån, Småland, Sweden, den 2 december 2012

 

Sanningen om vår svenska skog

Man kan förstå att ett folk av bleka nöden drivs till att härja sin natur. Som de hungrande bönderna i Amazonas. Det är tragiskt i klassisk mening; det finns inget val. Att göra samma sak för marginalvinstens skull, av ignorans eller för att hålla ihop en regering, förtjänar inte epitetet från det antika dramat. Det är bara häpnadsväckande.

Maciej Zaremba

(Slutreplik i Maciej Zarembas utomordentliga artikelserie ”Skogen vi ärvde” publicerad i Dagens Nyheter.)

En sorts skog (A kind of a forest)
Kalmar, Småland, Sweden, den 6 februari 2012