Ni är väl uppdaterade med att 2009, förutom att vara Naturens år, också är proklamerat till Darwinåret. Det är precis 200 år sedan Charles Darwin föddes och 150 år sedan han gav ut boken ”Om arternas uppkomst”. Med koppling till detta har chefen för DN:s vetenskapsredaktion Karin Bojs skrivit en intressant krönika med titeln ”Evolutionen fungerar överallt”.
Ju mer man tänker på det, desto mer fascinerande tycker jag det är att man för 150 år sedan, med rådande inställning till naturvetenskapen, lyckades komma fram till så banbrytande slutsatser. En man lägger fram en kättersk evolutionsteori som efter alla dessa år av intensivt forskande i princip, och med endast några smärre justeringar, fortfarande stärker sin ställning som den främsta och enda egentliga förklaringsmodellen för hur vi och all vår omgivande biologiska mångfald blivit till. Sen betyder det ju inte att det för den skull behöver bli fullt begripligt för oss. Inte minst detta med långa tidshorisonter är något vi människor har svårt för att fullt sätta oss in i. Vissa tänker ju inte längre än till denna mandatperiod och andra ser inte längre än till nästa löning.
I väster ligger ett stort och inflytelserikt land där det visar sig att runt en tredjedel av invånarna inte tror att jordens existerade för mer än 6000 år sedan. Så säger nämligen den enda källa till information som man som kreationist sätter sin tilltro till. För egen del anser jag att en sund dos av tvivel är något som vi alla behöver och det gäller även det som blivit vetenskapliga sanningar. Men står bara vetenskapen på en solid och öppen grund så är den åtminstone min ledstjärna. Det är ju därför jag kallar mig naturvetare. Sen måste man ändå vara ödmjuk inför det faktum att vi inte har svaret på alla mysterier och frågor. Hur roligt det nu vore om det var så… Se bara på mig! Sätt ett par slagrutepinnar i händerna på mig och de ger utslag genom att slå ihop på jämna mellanrum alldeles utan min medvetna medverkan. Jag är alltså vad man skulle kunna kalla en tvivlande slagruteman.
Man skulle ju bara önska att fler kunde vara lite mer öppna för nya intryck och olika sanningar. För det är ju utan tvekan så att det också förekommer tjockpannade naturvetare.
Eller som en duktig tänkare vid namn Tage Danielsson uttryckte sig: Utan tvivel är man inte riktigt klok.
Tomas Järnetun/N 